Öppet för affärer?

Att mäta graden av globalisering är komplext. Det finns många olika sätt att göra det på och det görs också av en mängd olika organisationer och företag. I tidningen The Economist använder man sig i en artikel av tre faktorer för att avgöra graden av öppenhet i ett land. Där tittar de på handelsintensitet, migration och utlandsinvesteringar för ett antal länder. Samma metod används här fast med fler länder inkluderade i jämförelsen.

Graden av öppenhet

En indikator på hur öppet ett land är handelsintensiteten. Detta är det samlade värdet av export och import som andel av BNP. Generellt sett är större länder mindre beroende av handel än små länder. Detta beror på att stora länder har större möjlighet att handla nödvändiga varor inom landet medan mindre länder generellt sett är mer beroende av handel med andra länder. I jämförelse mellan USA, Irland, Danmark, Australien, Sverige, Storbritannien, Frankrike och Norge ser man att ett antal av de mindre länderna är mer beroende av handel än de större. USA är till exempel inte lika handelsberoende som till exempel Irland, Danmark och Sverige.

Handelsintensitet

• USA  26,7
• Norge  32,6
• Australien 40,1
• Frankrike 53,0
• Storbritannien 56,5
• Sverige 89,5
• Danmark 92,3
• Irland  148,4

Källa: OECD

En annan indikator på öppenhet är hur stor migration ett land har. Migration mäts här som antalet personer som lever i ett land där man inte är född jämfört med hela befolkningen. Australien har en mycket stor andel invandrare, liksom Irland och USA. Sverige kommer dock inte så långt efter i denna lista.

Migration

Antal internationella invandrare som andel av befolkningen, 2005, procent

• Danmark 7,2
• Norge  7,4
• Storbritannien 9,1
• Frankrike 10,7
• Sverige 12,4
• USA  12,9
• Irland  14,1
• Australien 20,3

Källa: World Migration Stock database

Det tredje sättet är att titta på flödet av utländska investeringar, både in och ut från landet. Detta avser att visa på hur öppet och intressant landet är för utländska investerare och hur många från landet som investerar i andra länder. Denna beräkning utgår från ett snitt för åren 2002-2005. Det beror på att om man bara använder sig av en årssiffra kan denna vara missvisande om det under året skett en stor händelse, som till exempel när Ford köpte Volvo. Använder man istället ett genomsnitt kan det bättre reflektera nivån på investeringarna i landet.

Utländska direktinvesteringar, FDI

Källor: International Monetary Fund och UNCTAD

Öppet land = hög tillväxt?

Vid en sammanvägning av dessa faktorer visar det sig att Irland är det land, bland de undersökta länderna, som enligt detta sätt att mäta är mest öppet. Sverige kommer på en andra plats, något före Storbritannien. Frågan är om denna öppenhet för affärer med andra länder har ett starkt samband till ekonomisk utveckling?

Slutsatsen blir att det självklart ligger mycket mer än dessa tre faktorer bakom ett lands ekonomiska utveckling.

För Irland ser detta ut att stämma då landet har högst grad av öppenhet och en BNP-utveckling som slår alla de andra länderna. Däremot har Sverige med sin relativt stora öppenhet inte alls samma BNP-utveckling att uppvisa. Slutsatsen blir att det självklart ligger mycket mer än dessa tre faktorer bakom ett lands ekonomiska utveckling. Av avgörande betydelse är de system som ligger bakom och som styr utvecklingen av enskilda faktorer. Arbetsmarknadens funktionssätt och regler styr bland annat migration. Handelsintensiteten styrs till exempel av skattesystem och företagsklimat. Nivån på investeringarna styrs till exempel av graden av byråkrati.

Mycket bakom kulisserna

Nästa fråga blir således hur Sverige klarar sig när det kommer till att jämföra dessa system. Det finns en mängd olika organisationer som jämför länder inom dessa områden, till exempel World Economic Forum. I deras World Competiveness Report har de intervjuat en stor mängd företagsledare i 80 länder avseende en mängd faktorer som påverkar deras möjligheter att göra affärer. Sverige kom på en tredje plats och anses som ett land där det är relativt lätt att göra affärer. Samtidigt säger man i rapporten att det finns stora problem i både skattesystemet och den relativt restriktiva arbetsmarknadslagstiftningen.

The Heritage Foundation och Wall Street Journal har gjort en annan typ av mätning och inriktat sig på att utforma ett index på graden av ekonomisk frihet. I 2007 års mätning ingick 157 länder och deras ekonomiska frihet mättes genom poängsättning av 10 variabler där ett land fick högre poäng ju lägre regeringsinblandningen var. Undersökningen mätte exempelvis variabler som företagsfrihet, investeringsfrihet och handelsfrihet. Bland de sju länderna som ansågs ha högst ekonomisk frihet återfanns Australien, USA, Storbritannien och Irland.

Sverige fick den lägsta delpoängen för variabeln som mätte graden av regeringsinblandning.

Danmark hamnade på en 13:e plats och Sverige på en 21:a plats, vilket var en försämring sedan föregående års 19:e placering. Sverige fick den lägsta delpoängen för variabeln som mätte graden av regeringsinblandning. Skälet till detta var att regeringsinblandning ansågs vara för hög då staten till exempel äger och får inkomster av statliga bolag. Norge och Frankrike hamnade relativt långt ned i listan på en 30:e respektive en 45:e plats. Studien fann även ett positivt samband mellan graden av ekonomisk frihet och bnp/capita.

Läs mer:

Världshandelns utveckling
Utlandsinvesteringar