Hur hänger den stigande inflationen ihop med din lön?

Påverkan från den svenska modellen

Löneökningarna i Sverige var generellt sett lägre under pandemiåret 2020 än tidigare. Det berodde på att många av de kollektivavtalsgrundande förhandlingarna sköts upp då osäkerheten inför framtiden var stor. Men reallönerna, det vill säga lönen justerad för inflation, ökade mer än på många år eftersom inflationen samtidigt var mycket låg. I slutet av 2021 är situationen den omvända, vi har för tillfället en inflation som stiger mer än vad våra löneökningar gör. Detta kan leda till reallönesäkningar, alltså en minskad köpkraft för dig som konsument.
 

Den senaste tiden har inflationens återkomst varit på mångas läppar. I flera länder har nivåerna varit högre än på decennier. Inflation och löner har ett tätt samband, när inflationen stiger minskar köpkraften från lönerna samtidigt som högre löner kan göra så att arbetsgivare kan behöva ta mer betalt för sina produkter för att behålla lönsamheten, vilket ger än högre inflation. Huruvida arbetsgivarna faktiskt kan genomföra detta beror också på huruvida konkurrenssituationen tillåter detta, om företag riskerar att förlora kunder till följd av att exempelvis utländska företag kan pressa ner priserna försvårar det möjligheterna för företagen. Problem med för hög inflation har dock inte varit aktuellt för speciellt många länder de senaste åren då situationen snarare varit den omvända; inflationen har varit mycket låg. I diagrammet ovan kan man se att nivån på inflationen legat under inflationsmålet på två procent under många år.

Till följd av flaskhalsar bland värdekedjor, stigande energipriser och stora stimulanser under coronapandemin så stiger nu inflationen under slutet av 2021. Det här sker efter en period där invånare i flera länder först sett sina löner sjunka drastiskt i samband med pandemin för att sedan rekylera uppåt när smittspridningen och antalet restriktioner minskade och stabiliteten på arbetsmarknaden ökade.

Konjunkturen driver inte inflationen

Sambandet mellan arbetsmarknad och inflation brukar ibland visas med hjälp av en s.k Phillips-kurva, som visar att när arbetslösheten sjunker så stiger inflationen. I diagrammet som avser åren 2000-2021 kan man se ett negativt samband mellan inflationen och arbetslösheten i Sverige i normala tider. Alla de värden där arbetslösheten är omkring 9 procent kan kopplas till finanskrisen eller den pågående coronapandemin. I Sverige har visserligen arbetslösheten sjunkit tillbaka efter den kraftiga ökningen i samband med pandemin, men den ligger trots detta på cirka 7,2 procent enligt Arbetsförmedlingens statistik och 7,6 enligt SCB. Inflationen verkar ligga ovanligt högt givet arbetslösheten, vilket tyder på att det inte är konjunkturen som driver upp inflationen. Det kan också tala för att dagens höga inflation är tillfällig.

Lön som konkurrensverktyg

Efterfrågan bland arbetsgivare på arbetskraft är på rekordnivå där såväl nyanmälda platser hos Arbetsförmedlingen som anställningsplanerna är på mycket höga nivåer. Om efterfrågan på arbetskraft är hög samtidigt som inflationen är hög kan det hända att arbetsgivare börjar erbjuda anställda högre löner för att locka arbetskraft. Det här är dock ingenting som vi sett några tydliga tecken på ännu. Löneutvecklingens rapportering laggar något och de senaste siffrorna rör september månad, men mönstret senaste åren har varit blygsamma löneökningar och framförallt nivåerna på löneglidningen. Löneglidning är de löneökningar en arbetstagare får utöver det som är avtalat i kollektivavtal. Om löneglidningen ökar kraftigt och vi inte ser en motsvarande ökning i produktivitet så stiger inflationen och vi riskerar hamna i vad som kallas för en löneprisspiral där lönerna bara fortsätter stiga för att matcha den stigande prisnivån i samhället. En potentiell anledning till att vi inte sett lönerna stiga anmärkningsvärt ännu i Sverige kan vara att förutsägbarheten i den svenska modellen där lönerna sätts med utgångspunkt i företagens konkurrenskraft och där industrin är normerande skapat en trygghet för arbetsmarknadsparterna. Det kan också bero på att den internationella konkurrensen inte tillåter företag att höja priser på sina varor och därmed inte heller har samma möjligheter att pressa upp lönerna.

Råder det matchningsproblem på arbetsmarknaden?

Det är dock inte bara i Sverige som antalet nyanmälda lediga platser nått rekordnivåer, samma utveckling går även att finna i bland annat USA. Frågan kring varför den höga efterfrågan på arbetskraft i såväl Sverige som USA inte lett till en tydligare nedgång i arbetslösheten har också återuppväckt intresset för Beveridge-kurvan som kan ses som ett mått på matchning på arbetsmarknaden. Är antalet nyanmälda platser högt samtidigt som antalet arbetslösa också är högt är det en indikation på att arbetsmarknaden inte fungerar effektivt.
Vad beror då den allt sämre matchningen på arbetsmarknaden på? Kompetensbrist är den faktor som framförallt lyfts fram i debatten. Många av de personer som förlorade arbetet i samband med Covid-pandemin har sökt sig till andra arbeten. Samtidigt har de som var arbetslösa innan pandemin kommit ännu längre bort från arbetsmarknaden. För att lösa det här problemet ses utbildning, anställningskostnader och subventionerade anställningar ofta som nyckelfaktorer för att bättre matcha arbetsgivarna och arbetstagarna.

Forskningen är sällan helt överens om vilka åtgärder av dessa som är mest effektiva. Politiken är ytterligare en faktor som ska vägas in i diskussionen där somliga lösningar oftare är svårare att få till på grund av politiska motsättningar. Det finns dock en hel del forskning som pekar i riktningen att sänkta anställningskostnader ger positiva sysselsättningseffekter. Exempelvis har 6 av 10 företag angivit att största hindret för nyanställningar är arbetsgivaravgifterna. Cirka 5 av 10 företag i samma undersökning uppgav att sjukpenningen är ytterligare ett hinder för företag att anställa. Här är det framförallt risken som ses som det stora hindret då företag kan få stå för stora kostnader för faktorer som går bortom företagens möjligheter att kontrollera för, exempelvis privata olycksfall etc. Ytterligare en faktor som kan påverka matchningen på arbetsmarknaden är att Sverige är ett av de länder i Europa med minst antal ”enkla jobb”. Det innebär att det finns få tjänster att söka för de med lite erfarenhet och låg utbildning. Huruvida den här problematiken ska lösas genom ökad utbildning inom arbetskraftsutbudet eller en strukturförändring bland arbetsgivarna är något som ofta debatteras bland på politiker.  Att på sikt föra arbetstagare närmare arbetsgivarnas behov genom utbildning, mer passande anställningsformer och liknande bör oavsett kunna öka resursutnyttjandet och göra fler personer självförsörjande då fler kan komma i arbete.

Produktiviteten och reallöneutvecklingen brukar på lång sikt vara starkt sammankopplade. När vi kan producera fler varor mer effektivt så har också arbetsgivaren råd att betala mer till sina anställda per timme. Konjunkturinstitutet spår i sin senaste lönebildningsrapport en lägre produktivitetstillväxt de kommande åren jämfört med exempelvis inledningen på 2000-talet. Stämmer den här prognosen är det även rimligt att anta att reallöneutvecklingen kommer bli lägre. Det här har dock sannolikt lite att göra med den nuvarande inflationens påverkan då den till stor del är driven av faktorer som är temporära, som till exempel höga elpriser.