BNI

Eftersom BNI tar hänsyn till in- och utflödet av inkomster ger det i någon mening en bättre bild av ett lands konsumtionsutrymme än vad BNP gör. BNI räknas ut från BNP genom att man drar ifrån kapitalavkastningar och arbetsinkomster som går till utlandet och lägger till motsvarande inkomster som flödar in till Sverige. I BNI räknas också skattebetalningar och bidrag från internationella organisationer in. 

För de flesta länder är dessa in- och utflöden totalt sett ungefär lika stora, vilket gör att skillnaderna mellan BNP och BNI inte blir särskilt betydande. Detta gäller även för svensk del. Under 2000-talet har Sveriges BNI i regel varit någon enstaka eller ett par procent högre än BNP. 

Ett par länder uppvisar dock större skillnader mellan de två måtten. Särskilt Irland och Luxemburg sticker ut i sammanhanget. I båda fallen är BNI väsentligt lägre än BNP. I Luxemburgs fall beror det delvis på att landet har många gränspendlare, personer som arbetar i Luxemburg men bor i ett annat land. När deras löneinkomster räknas bort från BNP blir BNI lägre. Att BNI är väsentligt lägre än BNP i Irland beror i huvudsak på att många multinationella företag har förlagt sina huvudkontor till landet, men att vinsterna från dessa ofta tillfaller ägare i andra länder.

Alla EU-länders BNI påverkas också i viss mån av inbetalningarna till EU och bidragen därifrån. Nettot av dessa in- och utflöden varierar en del mellan länderna, men differenserna är i de flesta fall så små att de inte påverkar BNI-måttet nämnvärt.