Aldrig klarat kraven

Skuldkrisen i Grekland fortsätter. Fler och fler vänder nu också blicken mot Italien och frågar sig om de står näst på tur. Båda länderna har länge haft stora statsskulder. Under den tid de haft euron som valuta har de faktiskt aldrig lyckats uppfylla EU:s krav på sunda och stabila statsfinanser.

Sunda och stabila statsfinanser

Länder som är med eller vill gå med i euron ska uppfylla ett antal krav. De ska ha en stabil inflation, innan inträdet får valutan inte variera för mycket mot euron, statsfinanserna ska vara sunda och i balans. Sunda och balanserade statsfinanser innebär, enligt EU, att ett lands statsskuld som andel av BNP inte får överstiga 60 procent och att budgetunderskottet inte får vara större än 3 procent av BNP.
Men, faktum är att det är få länder som enligt dessa kriterier har just sunda och stabila statsfinanser. Italien var ett av de ursprungliga länderna i valutasamarbetet. De hade, vid bildandet av euron, en statsskuld på 114,9 procent av BNP. Grekland gick med 2001, då var deras statsskuld 103,7 procent av BNP. När det gäller budgetunderskotten klarade Italien precis det kravet vid eurons införande, medan Grekland låg 1,3 procentenheter över gränsen när de gick med.  Det är värt att notera att vare sig Grekland eller Italien klarat uppfylla både budgetkravet och statsskuldskravet under ett enda år som de haft euron.

 

Alla länder lånar

Grekland och Italien är, precis som de flesta andra länder, beroende av att kunna låna pengar. Alla länder lånar mer eller mindre och så länge det finns ett förtroende för att man ska betala tillbaka brukar det fungera ganska smärtfritt. Men, problemen uppstår när förtroendet för ett lands betalningsförmåga sjunker. Då stiger räntorna. Marknaden kräver kompensation för den ökade risk det innebär att låna ut till landet. Det blir helt enkelt dyrare att låna pengar.
Grekland och Italien är de två länder i eurozonen som betalar mest i ränteavgifter. Om man bortser från effekten av eventuella skuldnedskrivningar spås Greklands räntebetalningar uppgå till över sju procent av BNP nästa år och har då ökat med 2 procentenheter sedan 2009. Som jämförelse så var Sveriges räntebetalningar år 2009 0,9 procent av BNP.

 När ränteutgifterna stiger så kraftigt krävs det att Grekland får in mer pengar. Dels akut i form av lån för att klara löpande utgifter och inte behöva ställa in betalningarna och därmed rubba förtroendet än mer. Men mer långsiktigt behövs sunda statsfinanser och en högre tillväxt. Den grekiska ekonomin har krympt sedan 2009. Enligt IMF kommer BNP falla med 5 procent 2011 och 2 procent 2012 för att vända mot en tillväxt på 1,5 procent 2013.  I Italien har den genomsnittliga tillväxttakten de senaste tio åren legat runt 0,3 procent och pendlat mellan -5,2 och 2,0 procent per år.

Reformer och nya lagar

Vid eurotoppmötet den 26 oktober tog man upp de tillväxtreformer som Italien planerar att genomföra och uppmanade landet att snabbt bestämma en tidsplan. Landet menar att de ska nå ett strukturellt budgetöverskott 2014 och att detta kommer leda till en minskad statsskuld som år 2014 kommer uppgå till 113 procent av BNP. Enligt dokumentet från eurotoppmötet behöver Grekland en ”extraordinär och unik lösning”. Man beslutade bland annat att stärka övervakningen av det grekiska strukturprogrammet. Men också att uppmana landets privata investerare, främst utländska banker, att gå med på en nedskrivning av värdet på grekiska statsobligationer med 50 procent. Tillsammans med ambitiösa reformer menar man att en 50 procentig nedskrivning av värdet på lån i utländska banker säkerställer en grekisk statsskuld på 120 procent av BNP år 2020.

För att undvika liknande situationer framöver röstade EU-parlamentet igenom nya lagar den 28 oktober. Nu kan man införa strängare sanktioner för länder som inte uppfyller kraven på stabila och sunda statsfinanser. Man har alltså försökt skapa ett något mer strikt regelverk än tidigare.

Även om drastiska reformer, nedskrivningar av skulder och nya lån från EU och IMF lindrar de mest akuta problemen kommer statsskulderna vara fortsatt höga i Grekland och Italien. För att nå en hållbar balans mellan skuldsättning och hur mycket de producerar krävs, precis som EU-länderna påpekade vid toppmötet, sunda och stabila statsfinanser samt tillväxtfrämjande reformer. Dit har Grekland och Italien en lång väg att gå.