Större stimulanser i Norge och Danmark

En jämförelse av storleken på de finanspolitiska stimulanserna som följt i coronautbrottets spår visar att Sverige hittills ligger en bit bakom våra grannar Norge och Danmark.

Coronakrisen slår hårt mot världsekonomin. De bakomliggande mekanismerna är likartade oavsett vart man vänder blicken. Efterfrågan har fallit kraftigt när privatpersoner och företag dragit ner på konsumtion och investeringar i smittans spår. Parallellt med detta har ekonomin också tagit stryk från utbudssidan genom kraftiga störningar i internationella leveranskedjor och ett minskat arbetsutbud.

För att rädda så många jobb som möjligt har nästan alla länder lanserat krispaket i form av statliga stimulanser och stöd. Eftersom nedgången är så djup handlar det om gigantiska belopp. Samtidigt står det klart att det finns stora skillnader mellan länder. Alla satsar inte lika mycket. Lite grovt kan man dela in stöden i två kategorier:

  1. olika metoder att ge lån till företag
  2. direkta finanspolitiska stimulanser

Lån är förstås viktiga för att hålla uppe likviditeten, det vill säga betalningsförmågan på kort sikt, men lån innebär också framtida kostnader i form av räntor och avbetalningar. Eftersom många företag kommer ha små eller inga möjligheter att ta igen intäkter som nu går förlorade är lån inte en långsiktig lösning för alla. Av den anledningen är det särskilt intressant att jämföra hur mycket olika länder satsar på åtgärder inom den andra kategorin, direkta finanspolitiska stimulanser.

Enligt nya siffror från Svenskt Näringsliv, som Ekonomifakta tagit del av, är skillnaderna på denna punkt betydande mellan våra närmaste grannländer. Jämförelsen visar att Sverige hittills satsat betydligt mindre än Danmark och Norge. För svensk del uppgår stimulanserna till cirka 2 procent av BNP. Motsvarande siffror för Danmark och Norge är 2,6 respektive 4,6 procent. Ser man endast till de åtgärder som är riktade direkt till företag är skillnaderna även här tydliga. Samtliga danska finanspolitiska stimulanser (2,6 procent) har i dagsläget den inriktningen. I Norge handlar det om 3,2 procent. Den svenska siffran ligger väsentligt under dessa nivåer, på i sammanhanget blygsamma 1,3 procent.

Ett område där skillnaderna är särskilt stora är stöden till fasta kostnader, som exempelvis hyreskostnader. I Danmark har företag vars omsättning minskat med åtminstone 40 procent tillgång till ett stödsystem som sammanlagt motsvarar 1,7 procent av BNP. Stöden i Norge ligger på ungefär samma nivå (1,6 procent). Det svenska systemet har visserligen inget krav på förlorad omsättning, men är å andra sidan väsentligt mindre omfattande. Enligt Svenskt Näringslivs beräkningar handlar det endast om cirka 0,1 procent av BNP.

Att skillnaderna kan vara så här stora, även för likartade länder, gör att det just nu förs intensiva diskussioner runt om i världen kring hur mycket stater ska satsa på att försöka undvika konkurser och hot om massarbetslöshet. Det handlar naturligtvis om svåra avvägningar som dessutom måste göras på ovanligt kort tid. Det dramatiska förloppet hos coronakrisen väntar inte på någon, vare sig företag eller finansdepartement.