Social Summit 17

Imorgon samlas ledare från EU:s alla hörn för att diskutera framtiden, dess utmaningar och möjligheter. Uttrycket ”den sociala pelaren” har cirkulerat inför morgondagens möte men vad innebär det och vad ska man egentligen diskutera? Ekonomifakta reder ut vissa frågetecken inför Social Summit 17 i Göteborg.

Stefan Löfven och EU-kommissionens ordförande, Jean-Claude Juncker, har bjudit in stats- och regeringschefer från EU:s medlemsländer till toppmöte i Göteborg. Dessutom kommer drygt 30 olika organisationer och aktörer att delta. Evenemanget har dragit stor uppmärksamhet till sig, inte minst när det kommer till förväntade trafikstörningar och eventuella demonstrationer. Vad som faktiskt ska diskuteras under detta event och vad detta kan innebära för oss som EU-medborgare har dock förvånande nog inte ägnats lika mycket uppmärksamhet.

Mötet grundar sig i den sociala pelaren som är ett initiativ för ett mer socialt inslag i EU-samarbetet. Den sociala pelaren kan sammanfattas under tre delar: lika möjligheter och tillgång till arbetsmarknaden, rättvisa arbetsvillkor och social trygghet och inkludering. Dessa delar täcker totalt 20 olika punkter, från socialförsäkringsfrågor så som föräldraersättning och arbetslöshetsersättning, till regler för arbetstid och gemensamma utbildningssatsningar. Det man eventuellt kommer överens om kan komma att påverka arbetslivet runt om i hela unionen.

Redan lagförslag

EU kan välja att styra utvecklingen antingen via direkta lagar, politiska rekommendationer eller via finansiering och samarbete. Kommissionen menar att den sociala pelaren inte ska vara rättsligt bindande, men redan idag har den gett upphov till nya lagförslag och direktiv. Exempelvis ett lagförslag gällande föräldraförsäkring och ett direktiv om anställningsskydd. Det är detta, utöver pelaren i sig, som mötet i morgon kommer att handla om. Hur man väljer att gå vidare med initiativet kommer att påverka EU-samarbetet framöver och i vilken grad Sveriges lagar kommer styras på högre nivå.

Kommissionen beskriver att de idag ser tre vägar som EU-samarbetet kan ta beroende på hur man väljer att gå vidare. En tänkbar väg är att inte utveckla socialpolitiken mer utan helt enkelt begränsa den sociala dimensionen till fri rörlighet. Det andra alternativet är att de länder som vill ha ökat samarbete inom dessa frågor går före i processen, medan andra länder kan hoppa på efter hand. Det tredje alternativet är att EU-länderna gemensamt fördjupar den sociala dimensionen, det vill säga att alla länder kommer överens om vilka rättigheter som ska gälla för samtliga EU-medborgare.

Sett ur ett mer detaljerat perspektiv kommer man under morgondagens möte bland annat diskutera arbetsmarknadsvillkor, minimikrav för social trygghet, jämställdhet mellan könen och lika rättigheter för alla arbetstagare. I det större perspektivet är kanske frågan snarare huruvida EU:s länder är tillräckligt lika varandra för att kunna ha gemensamma riktlinjer kring dessa frågor. Vilka blir konsekvenserna för ett land som Sverige, som redan har ett starkt utbyggt socialt skyddsnät och ett väl fungerande system där arbetsmarknadens parter har stort inflytande över arbetsmarknadens villkor?

Isabelle Galte Schermer isabelle.g.schermer@ekonomifakta.se