Svaga anställningsplaner inom industrin

Den vanligtvis så starka tyska industrin har hackat betänkligt under senare tid. Inledningsvis såg nedgången ut att endast vara tillfällig och koncentrerad till bilindustrin. Det handlade om flaskhalsar i produktionen som hade uppstått på grund av införandet att ett nytt mätsystem för bränsleförbrukning. Många biltillverkare hann helt enkelt inte med att certifiera alla sina modeller enligt det nya systemet och tvingades temporärt att stänga ner produktion.

Tvärtemot branschens förhoppningar infann sig aldrig någon snabb vändning från denna nedgång. Istället ersattes stoppet i produktionen av en mer generell efterfrågenedgång. Idag handlar problemen alltså inte om att företagen har svårt att få fram produkterna till kunderna, utan att kunderna helt enkelt inte finns där i lika stor omfattning som tidigare.

Trots likheter i industristruktur såg Sverige länge ut att ducka denna dystra utveckling. Den starka uppgången vi såg i svensk industriproduktion under 2017 dämpades visserligen under fjolåret, men till skillnad från Tyskland vände den aldrig till en nedgång.

Detta framgår tydligt av Industriproduktionsindex som divergerat kraftigt mellan Tyskland och Sverige sedan 2018. Medan tysk industri, enligt dessa mätningar, minskat sin produktion med cirka 7 procent sedan slutet av 2017 har de svenska siffrorna pekat på en oförändrad eller till och med svagt ökande nivå.

Många likheter

Frågan är bara hur länge Sverige kan isolera sig från den tyska trenden. Undersökningar där företag får ge sin syn på nuläget och framtiden visar på fler likheter än skillnader mellan länderna. Till exempel har industriföretagen i både Tyskland och Sverige tenderat att bli allt mindre tillfreds med orderläget och allt mindre optimistiska kring hur den framtida produktionen kommer att utvecklas.

Som framgår av diagrammet nedan finns det också en påtaglig följsamhet i synen på framtida anställningar. Att värdena är negativa för båda länderna betyder att fler företag idag räknar med neddragningar än nyanställningar. För svensk del är anställningsplanerna nu faktiskt lika svaga som de var under lågkonjunkturen 2013, till och med mest negativa av samtliga EU-länder. Mot den bakgrunden är det långt ifrån säkert att svensk industriproduktion kan fortsätta att avvika från Tyskland och resten av EU. Snarare är dessa siffror en antydning om att vi nu håller på att hamna mer i takt med utvecklingen med vår stora granne i söder.