Värnskattens vara eller icke vara

Igår rapporterade Dagens Industri att Moderaterna inte kommer avskaffa värnskatten utan låta den högsta marginalskatten ligga kvar på 60 procent. Det enda som inkluderas i deras skuggbudget är en viss höjning av brytpunkten, men detta skulle bara påverka hur många som träffas av statlig inkomstskatt, inte marginalskatten som sådan.

Moderaternas ekonomiskpolitiska talesperson, Elisabeth Svantesson, kommenterade nyheten genom att hänvisa till att partiet har lyft principen om ”hälften kvar”, men att man i dagsläget inte har några konkreta förslag på området. Istället vill man vänta tills ekonomin tillåter det.

Just denna hänvisning till budgetutrymmet är dock inte alldeles oproblematisk när det gäller de högsta marginalskatterna. Redan i Långtidsutredningen från 2011 visades att värnskatten, även under försiktiga antaganden, kan avskaffas utan att de totala skatteintäkterna behöver minska. I en rapport till Finanspolitiska rådet från 2016 visade dessutom Lennart Flood att skatteintäkterna kan ha minskat till följd av avtrappningen av jobbskatteavdraget, det vill säga den skattehöjning som infördes 2016.

Så frågan handlar egentligen inte om statsfinanserna. Den handlar inte ens om effektivitet. Skatter som är så snedvridande att de inte ökar statens intäkter är naturligtvis alltid mycket svåra att motivera. I alla fall så länge som de inte tydligt motverkar negativa externa effekter, exempelvis miljöförstöring.

Marginalskattefrågan handlar snarare om principer, vilket Svantessons hänvisning till ”hälften kvar” är ett exempel på. Denna princip vann gehör redan inför skattereformen 1990/91, då kraven på mer rimliga marginalskatter fördes fram under denna paroll. Tanken var att man alltid skulle få behålla minst 50 procent av en löneökning.

Högre marginalskatter idag än -90

Jämför man dagens marginalskattetrappa med den som blev resultatet av skattereformen ser man att vi nu befinner oss ganska långt från dåtidens ideal. Marginalskatten har visserligen blivit lägre i låga inkomstskikt, främst på grund av införandet av jobbskatteavdraget och förändringar i grundavdraget, men fler och högre trappsteg har tillkommit längre upp i inkomstskalan.

Som framgår av diagrammet räcker det dock inte med att ta bort värnskatten för att närma sig principen om ”hälften kvar”. Även avtrappningen av jobbskatteavdraget måste slopas. Dessa båda åtgärder skulle sammanlagt sänka den högsta marginalskatten till i genomsnitt lite drygt 52 procent.

Hur det ska tolkas att Moderaterna inte har med sådana förslag i sin skuggbudget kan man förstås bara spekulera kring. En tänkbar förklaring kan vara att bedömningen görs att sådana förslag inte vinner några nya väljare, i vilket fall inte till Alliansen som helhet.

Om det är sådana strategiska överväganden som ligger bakom vore det i så fall inte första gången. Just på skatteområdet är det ganska vanligt att partier kommer med utspel som inte genomförs. Många kommer till exempel säkert ihåg att Socialdemokraterna var starkt kritiska till det femte steget i jobbskatteavdraget inför valet 2014, men att man trots det valde att behålla det när man väl kom till makten. Än så länge ska man vara lite försiktig med parallellerna, men efter gårdagens uttalanden från Moderaterna går det i alla fall inte att utesluta att värnskatten går samma öde till mötes efter nästa val.