Växthusgaser från konsumtion

Under 2020 uppgick Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser till 79 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen har minskat med 27 procent sedan 2008, samtidigt som BNP ökat med 26 procent under samma period. Att utsläppen inte har ökat kan bero på tre saker. Dels att vi importerar mindre från länder med hög utsläppsintensitet, att andra länder sänkt sin utsläppsintensitet eller att Sveriges utsläppsintensitet har sjunkit.

Under 2017 blev den konsumtionsbaserade statistiken en del av Sveriges officiella statistik. Samtidigt gjordes relativt stora revideringar av tidigare publicerad data. Mest påverkades siffrorna för utsläpp i andra länder under år 2012 och 2016. I genomsnitt minskade utsläppen i den nya statistiken med över 20 procent jämfört med tidigare data. Även under 2019 genomfördes revideringar. 

I en modell för att beräkna konsumtionsbaserade utsläpp, PRINCE, finns data för år 2014 som visar i vilka länder som utsläppen från vår inhemska konsumtion uppstår. Störst är utsläppen av växthusgaser i Ryssland, Kina och Tyskland. Under 2014 var importen av varor från Tyskland ungefär fyra gånger så hög som från Ryssland såväl som Kina. Trots detta orsakade importen från Ryssland 3,7 gånger högre utsläpp jämfört med importen från Tyskland. Importen från Kina orsakade nästan dubbelt så stora utsläpp som den tyska. Att utsläppen är högre fast att importen är lägre beror dels på vilka varor som importeras men också på hur ländernas utsläppsintensitet ser ut.

En fördel med att mäta konsumtionsbaserade utsläpp, jämfört med nationella utsläpp, är att de ger en bättre bild av hur stora utsläppen den slutgiltiga konsumtionen ger upphov till och var i världen utsläppen sker. En nackdel är att renare produktion inom vår egna exportsektor inte syns i dessa siffror. Du kan läsa mer om de olika sätten att mäta utsläppen här.