Utlandsinvesteringar

När ett svenskt bolag köper upp ett utländskt innebär det ett utflöde av direktinvesteringar från Sverige. Omvänt skapas ett inflöde när ett utländskt företag köper en svensk verksamhet. Från 2003 och framåt fanns en trend att direktinvesteringarna, både till och från Sverige, tenderade att öka. År 2008 kom ett trendbrott som en konsekvens av finanskrisen och den efterföljande internationella lågkonjunkturen.

Det mest slående i diagrammet är annars förmodligen de stora in- och utflödena av direktinvesteringar som skedde under slutet på 1990-talet. Att direktinvesteringarna i Sverige ökade så kraftigt under denna period har flera förklaringar. Dels har den ökade globaliseringen spelat en stor roll. Svenska företag har flyttat verksamhet till utlandet och även försökt växa på nya marknader genom utlandsförvärv.

Andra viktiga förklaringar till 1990-talets stora ökning är det svenska EU-inträdet 1995 och de avregleringar som genomfördes. Avregleringarna inom exempelvis finanssektorn samt tele- och elmarknaderna har ökat möjligheterna för utländska aktörer att investera i Sverige. Vidare minskade EU-inträdet omvärldens oro över att investera i Sverige, bland annat eftersom det säkerställde att Sverige blev en permanent och fullvärdig del av EU:s inre marknad.

Ser man till det totala bokförda värdet av utländska direktinvesteringar i Sverige är det också EU-länderna som dominerar. Det bokförda värdet på deras direktinvesteringar i Sverige uppgick år 2021 till 2 825 miljarder kronor, vilket motsvarar cirka tre fjärdedelar de totala direktinvesteringstillgångarna. Också ur ett svenskt investeringsperspektiv är EU viktigast. Av det totala bokförda värdet på svenska direktinvesteringar i utlandet återfinns nästan 55 procent, 2 383 miljarder kronor, i andra EU-länder.