Dikväveoxidutsläpp - internationellt

Under år 2020 var dikväveoxidutsläppen 3 127 ton miljoner koldioxidekvivalenter. De största utsläppen kommer från Kina, Indien, USA och Brasilien. Totalt utgör de drygt 40 procent av alla utsläpp. Sedan 1990 har de globala utsläppen av dikväveoxid ökat.

Kina är världens största utsläppare av dixväveoxid med 17,2 procent av globala utstläpp. Indien följer efter med cirka 9,0 procent och USA med 8,3 procent. Dessa tre länder representerar tillsammans över en tredjedel av de totala utsläppen. Samtidigt är alla länderna mycket stora.

Dikväveoxid, även känd som lustgas eller N2O, uppstår från olika källor, både naturliga och mänskliga. I naturen skapas det genom processer som markbakteriers nedbrytning av kvävehaltiga föreningar, särskilt i syrefattiga miljöer som våtmarker och skogar. 

Inom jordbruk är användningen av kvävebaserade gödselmedel en betydande källa. När sådana gödselmedel appliceras bryter mikrober ner kvävet i marken och genererar dikväveoxid som en biprodukt. Dessutom skapas det vid förbränning av biomassa samt vid förbränning av fossila bränslen, även om mängderna är mindre jämfört med andra kväveföreningar. Vissa industriella processer, särskilt inom kemisk och metallurgisk industri, genererar också dikväveoxid som en biprodukt. 

Effekter av dikväveoxidutsläpp på klimatet

Dikväveoxid (N2O), mer känt som lustgas, bidrar till klimatförändringar genom att förstärka växthuseffekten. Även om den är mindre omskriven än koldioxid (CO2), har N2O en global uppvärmningspotential som är flerfaldigt starkare än CO2 på en 100-års skala. Dikväveoxid är också en långlivad gas i atmosfären, vilket innebär att dess värmefångande effekter kvarstår under långa perioder.

En ökad koncentration av dikväveoxid i atmosfären kan även förstärka uppvärmningen av jordytan, vilket i sin tur påverkar klimatsystemet. Dessutom bidrar N2O till nedbrytningen av ozon i stratosfären, vilket är avgörande för att skydda jorden från skadlig ultraviolett strålning.

Effekter av dikväveoxidutsläpp på miljön

På miljöfronten har dikväveoxidutsläpp en rad indirekta effekter. De bidrar till försurningen av ekosystem genom nederbörd, vilket kan påverka vattenkvaliteten och leda till övergödning av vattenmiljöer. Detta fenomen, känt som eutrofiering, leder till ökad algblomning som kan orsaka syrebrist och negativt påverka vattenlevande organismer.

På land kan ökade N2O-nivåer från jordbruk och andra källor påverka markens näringscykler och därmed ekosystemens hälsa och biologiska mångfald. Genom att påverka jordens kvävecykel kan dikväveoxidutsläpp även förändra växtsamhällen och minska markens produktivitet.