EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken

Sverige har en självständig utrikespolitik men har genom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) ett nära samarbete med övriga EU:s medlemsländer. Under 2021 spenderade Sverige 1,2 procent av BNP på försvarsutgifter, genomsnittet för EU var 1,3 procent.

EU har varken har ett eget försvar eller egna militära resurser.  EU-ländernas totala försvarutgifter uppgick däremot till 180 miljarder år 2021. Mätt som andel av BNP var Grekland och Lettland de länder som avsatte mest medel till försvaret år 2021, medan Island och Irland avsatte minst. 

Utrikes- och säkerhetspolitik inrättades i EU:s fördrag år 1993 och utvidgades därefter i samband med Lissabonfördraget år 2009. EU fick då ställning som juridisk person och instiftade samtidigt en ny institution - utrikestjänsten - med en gemensam representant för EU:s utrikesfrågor och säkerhetspolitik. Posten kallas också utrikesrepresentanten eller EU:s utrikesminister. Gusp utvidgades också till att även inkludera en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GFSP) vilken möjliggör för EU att  sätta in civila och militära uppdrag och insatser, exempelvis konfliktförebyggande- och fredsbevarande insatser. Till skillnad från andra politikområden i EU behöver gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken som huvudregel fattas i enghet. Varje enskilt land har alltså vetorätt. 

Vad betyder samarbetet för Sverige? 
Sverige har, liksom alla EU-länder, en självständig utrikespolitik. Sverige är emellertid ett litet land. Genom att EU-länderna samordnar sig i utrikes- och säkerhetspolitik får EU:s medlemsländer, däribland Sverige, en tyngre position i internationella disksussioner. Man brukar beskriva det som att EU-länder talar med en gemensam röst. Genom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken kan EU:s medlemsländer också få kraftiga