70 - det nya 65

Allt fler jobbar idag allt längre och betydligt fler stannar också kvar i arbetskraften fram till sin pensionsdag än tidigare. En naturlig förklaring bakom utvecklingen vore att hälsan förbättrats. En rapport från IFAU visar dock att reformer och normer är viktigare faktorer för sysselsättningstalet.

Att prata om hur länge vi ska jobba och när vi ska sluta kan vara ett känsligt ämne. Det är i högsta grad en mycket individuell fråga då både kropp och själ slits olika beroende på yrkesliv, gener och levnadsvanor. På generell nivå mår vi idag dock betydligt bättre och jobbar högre upp i åldrarna än vad vi gjort tidigare. 

För att vara mer precis är det sysselsättningsgraden bland personer över 60 år som ökat relativt kraftigt under senare tid. 70 procent av männen och 65 procent av kvinnorna i åldersgruppen 60-64 år var sysselsatta 2016. Det är en ökning med omkring 20 procentenheter sedan mitten av 90-talet. När man studerar arbetsmarknaden över en ännu längre period visar det sig dock att sysselsättningsgraden bland män var högre 30 år innan 90-talets mitt än var den är idag. Detta framkommer i en rapport från IFAU som undersökt sysselsättningsgraden bland 55-75 åringar över tid.

Bättre hälsa vid högre ålder

Kikar man på vilka faktorer som kan spela roll för arbetskraftsdeltagandet känns troligen hälsa och livslängd som de naturliga utgångspunkterna. Mår man bättre och är kroppsligt friskare är det antagligen rent fysiskt också möjligt att jobba längre. Som konstateras i rapporten har både den upplevda hälsan ökat och den faktiska mortaliteten minskat i de studerade åldersgrupperna. Dagens 65-69 åringar mår idag lika bra eller rentav bättre än vad 60-64 åringar gjorde i början av 1960-talet. Man skulle kunna säga att 70 är det nya 65.

Studerar man sysselsättningsgraden närmare är det dock tydligt att många idag väljer att gå i pension vid 65 och inte vid 70. Att den allmänna pensionsåldern var 67 år fram till 1976 kan spela viss roll i sammanhanget. Den sänkta pensionsåldern kan dock inte förklara hela utvecklingen. Studerar man 1960-talets arbetsmarknad kan man konstatera att dåtidens män i ålder 65-69 år jobbade i lika hög grad som 1990-talets 60-64 åringar, men liknande mönster kan ses även i åldersgruppen under. Bland 60-talets 60-64 åringar var sysselsättningsgraden över 80 procent. Det är mer än 10 procentenheter högre än under 2016.

Rapporten visar att utvecklingen av arbetskraftsdeltagande, sysselsättning och pension i hög grad påverkas av politiska reformer och normer i samhället snarare än av den generella hälsan eller någon annan av de studerade faktorerna som kan tänkas ha betydelse för arbetskraftsdeltagandet. Detta blir extra tydligt när man sätter de senaste 60 årens pensionsreformer i relation till utvecklingen.

Förtidspension - reform med stor effekt

Det som skiljer sig mellan de olika tidsperioderna är bland annat synen på när olika välfärdssystem ska kicka in och varför. Närmare bestämt är det möjligheten till förtidspension och även ersättningsnivån som varierat kraftigt över åren. Mellan 1970 och 1997 var synen och regelverken kring förtidspension betydligt mer generösa än vad de är idag och vad de var 1960. Studerar man sysselsättningen bland framförallt män över 60 år faller den ju mer generös pensionspolitiken blir.

När pensionssystemet var som mest generöst, under perioden 1972-1991, fanns både speciella ”äldreregler” och ”arbetsmarknadsskäl” som grund till förtidspension utöver de mer klassiska sjukdomsrelaterade skälen. 1970 infördes de särskilda äldrereglerna för första gången, vilket innebar att en person över 63 år, och lite längre fram 60 år, inte skulle behöva omskola sig eller flytta från hemorten för att få ett nytt jobb utan man kunde förtidspensionera sig istället. Under 80-talet myntades begreppet 58,3-pensionärer vilket innebar att en person kunde lämna arbetslivet redan vid 58,3 års ålder. Ett system som användes särskilt under dåvarande lågkonjunktur.

Nu i efterhand kan vi konstatera att när det blir lättare och mer förmånligt att gå i pension tidigt gör människor också det. Att eftersträva ett system som uppmuntrar till ett arbetsliv även efter 65 år är utifrån hälsoaspekter egentligen ganska rimligt men också gynnsamt både för välfärdssystemens finansiering och för individens egen ekonomi. Dagens 70 har potential att bli det nya 65.

Krav för att kunna bli beviljad förtidspension över tid

  Medicinska skäl  Medicinska skäl i kombination med arbetsmarknadsskäl  Särskilda äldreregler  Arbetsmarknadsskäl 
Före 1963  Ja  Mycket små  Nej  Nej 
1963–1970 Ja  Nej  Nej  Nej 
1970–1972 Ja  Ja  Ja, 63–66 år  Nej 
1972–1974 Ja  Ja  Ja, 63–66 år  Ja, 63–66 år 
1974–1976 Ja  Ja  Ja, 63–66 år  Ja, 60–66 år
1976–1991 Ja  Ja  Ja, 60–64 år  Ja, 60–64 år 
1991–1996  Ja  Ja  Ja, 60–64 år  Nej 
Efter 1997  Ja  Mycket små  Nej  Nej 

Äldrereglerna – Innebar att äldre inte behövde skola om sig eller flytta från sin hemort när de av hälsoskäl inte kunde utföra sitt ordinarie arbete. De omfattades även av lägre medicinska krav vid bedömning av arbetsförmåga och funktionsnedsättning till följd av naturligt åldrande kunde även ligga till grund för förtidspension.

Arbetsmarknadsskäl – Innebar i ett första steg att långtidsarbetslösa med nedsatt funktionsförmåga kunde beviljas förtidspension efter att ha varit arbetslösa i ett till två år. Reformen utökades senare till att omfatta rena arbetsmarkandsskäl och långtidsarbetslösa som var i rätt ålder och nått tidsgränsen i arbetslöshetsförsäkringen hade rätt till förtidspension.

58,3 pensionering – Innebar att man kunde lämna arbetskraften vid 58,3 års ålder för att till en början försörjas av arbetslöshetsförsäkringen för att sedan till 60-årsdagen förtidspensioneras av arbetsmarknadsskäl.