Lönegolvet

Statistik som presenteras i både Långtidsutredningen och Konjunkturinstitutets lönebildningsrapport sätter fingret på en känslig fråga om lön och sysselsättning. I statistiken har arbetskraften delats in i olika utbildningsgrupper, från de minst utbildade som endast har grundskoleutbildning till forskarutbildade akademiker.

Högt satta lägstalöner

När man tar del av siffrorna är två saker helt tydliga. Det ena är att grupperna som har gymnasial eller högre utbildningsnivå har betydligt högre sysselsättningsgrad än den förgymnasiala gruppen. Det andra är att genomsnittslönerna för den förgymnasiala och den gymnasiala gruppen är i stort sett lika höga.

Vad detta beror på kan man förstås diskutera, men en förklaring skulle kunna vara att lägstalönerna generellt sett är högt satta i Sverige vilket gör att många enklare arbeten trängs undan. Många i den minst utbildade gruppen har helt enkelt svårt att hitta arbeten som deras kvalifikationer räcker till för. Det högt satta lönegolvet gör istället att de i hög grad konkurrerar om samma jobb som personer med längre utbildning också söker.

I en sådan konkurrens hamnar naturligtvis någon som bara kan visa upp betyg från grundskolan ganska långt bak i kön av jobbsökanden. Detta beror på att lönenivån signalerar vilken produktivitet den arbetssökande har. Om en person som endast har grundskolekompetens ska ha samma lön som en person med gymnasiekompetens, antar man att deras produktivitet är lika hög. Men så är ju troligen inte fallet. Den minst utbildade väljs bort.

Ett sätt att mildra denna problematik vore om fler jobb av enklare karaktär kunde skapas på arbetsmarknaden. Men detta kan alltså kräva att lönegolvet sänks en del, det vill säga i praktiken att lägstalönerna inte höjs lika mycket som övriga löner i ekonomin. Kanske verkar en sådan medicin besk, men man ska komma ihåg att den svenska lönestrukturen idag är mycket tätt sammanpressad. Löneskillnaderna mellan de lägst betalda och medianinkomsttagarna är idag faktiskt mindre i Sverige än i något annat OECD-land. 

Utbildning inte hela lösningen

Vid sidan av det högt satta lönegolvet kan man naturligtvis också tänka sig andra förklaringar till varför sysselsättningsgraden är så mycket lägre bland de minst utbildade. En sådan faktor skulle kunna vara att personer med olika typer av sociala problem är överrepresenterade i gruppen och att sysselsättningsgraden därför alltid kommer att ligga på en relativt låg nivå.

En annan förklaring, som på många sätt det säkert är enklare att luta sig mot, är att det bara är utbildningen som fattas. Att om man bara såg till att alla fick åtminstone en gymnasieexamen skulle sysselsättningsproblemet försvinna. Naturligtvis är detta ett relevant synsätt. Vi vet ju att dagens arbetsmarknad ställer hårda krav på formell utbildning och att det därför vore positivt om den allmänna utbildningsnivån i arbetskraften höjs.

Men samtidigt är det förmodligen väl överoptimistiskt att tro att ökade utbildningsinsatser löser hela problematiken.  Det kommer nämligen alltid finnas svaga grupper på arbetsmarknaden. Grupper vars produktivitet ligger lägre än hos den övriga arbetskraften. Om lägstalönerna, lönegolvet, ligger på en nivå som överstiger dessa gruppers produktivitet kommer de få fortsatt svårt att finna anställning, oavsett om de har en gymnasieutbildning eller inte. Lönegolvet riskerar i så fall att bli ett sysselsättningstak.