Bullwhip-effekten

Bullwhip-effekten var ett ämne som särskilt lyftes upp under coronapandemin. Inledningsvis under pandemin så valde många konsumenter att köpa extrema mängder av särskilda varor som förutspåddes bli bristvaror när länder stängde gränser för handel för att hantera pandemin. Hyllor med toapapper och andra torrvaror stod då ofta tomma till följd av den kraftigt stigande efterfrågan. Det ledde återförsäljarna till att öka sin orderingång av toapapper från grossisterna som distribuerar varorna. Det ökar efterfrågan hos de som tillverkar varorna som i sin tur ökar beställningarna från de som levererar insatsvarorna till produktionen. Lagom till att producenterna sedan hunnit ikapp med sin tillverkning så finns risken att efterfrågan inte längre finns kvar, då de som köpt och drivit upp efterfrågan på varorna har skapat ett lager hos sig. Då uppstår lagringsproblem hos producenten då efterfrågan från grossister inte längre finns.

Bullwhip-effekten kan även identifieras under den senare delen av pandemin. Skyhöga containerpriser till följd av att hamnarna i Kina inte fungerat på ett normalt sätt under pandemin till följd av restriktioner har skapat stora problem i leveranskedjorna. Flera hamnar i USA har haft arbetskraftsbrist i samband med pandemin och på grund av det har flera skepp fått vänta utanför hamnarna innan de kunnat lasta av. På så vis råder det brist på skepp som kan transportera varor vilket driver upp priserna. Men med tanke på lagringsproblemet som riskerar att uppstå om lastfartygsbolagen bygger nya fartyg enbart för att lösa den här krisen så riskerar det att drabba dem ekonomiskt när krisen är över och de har för många lastfartyg. Det här leder till de leveransförseningar som drabbat många kunder i olika delar av världen.