Sverige sämst på integration?

Att integrationen i Sverige fungerar är viktigt både för enskilda individer och för hela samhället. I och med de senaste årens stora flyktinginvandring är frågan mer aktuell än någonsin. Ett problem när man utvärderar integrationsprocessens effektivitet är dock att det inte finns en tydlig definition av vad som bör räknas som ”bra integration”. Ett sätt att försöka sätta upp en måttstock är genom jämförelser med liknande länder. I en rapport från Danmarks Statistik görs just detta när man jämför integrationen i Danmark med den i Sverige och Norge.

Bättre än Danmark?

För att jämföra ländernas integration utgår rapportförfattarna från sysselsättningsgapet mellan inrikes och utrikes födda. Eftersom både inrikes och utrikes födda påverkas av konjunkturen och strukturer på arbetsmarknaden borde länder med en hög sysselsättningsgrad i den inrikes födda befolkningen också ha en hög andel sysselsatta i den utrikes födda delen av befolkningen. Man kan därför anta att någon som kommer från exempelvis Irak borde ha en bättre chans till jobb i Norge än i Danmark eftersom den norska sysselsättningsgraden överlag är högre. Sysselsättningsgapet, det vill säga skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas sysselsättningsgrad, kan därför ge en bättre bild av hur pass bra utrikes födda integreras på arbetsmarknaden i olika länder än om man jämför sysselsättningsgraden bland utrikes födda rakt av.

I rapporten ligger fokus på invandrare från ett antal icke-västliga länder. Genom att dela upp de utrikes födda efter ursprungsland jämförs sedan sysselsättningsgapen i de olika länderna med varandra. När grupper från samma ursprungsland jämförs med varandra kan man göra antagandet att det inte finns några större skillnader i utbildningsbakgrund mellan till exempel syrier i Sverige och syrier i Danmark vilket gör grupperna jämförbara. För personer från Irak, Iran, Somalia, Syrien och Turkiet kommer författarna fram till att sysselsättningsgapet är minst i Sverige. För personer från Afghanistan och Bosnien-Hercegovina är sysselsättningsgapet minst i Norge. Bara för personer från Thailand är sysselsättningsgapet minst i Danmark.

Långsammare integration i Sverige

Det man dock också bör ta i beaktning, som rapportförfattarna delvis missar, är att den genomsnittliga vistelsetiden för olika flyktinggrupper skiljer sig mellan länderna. Bosnierna i Sverige har exempelvis en längre genomsnittlig vistelsetid än bosnierna i Danmark och Norge vilket gör att de svenska bosnierna i genomsnitt har haft längre tid på sig att etablera sig på arbetsmarknaden. Om man delar upp sysselsättningsgapen efter vistelsetid i landet ser man att Sverige, istället för att vara bäst på integration, blir det land där integrationsprocessen tar längst tid. När man delar upp invandrarna från Irak, Iran, Turkiet och Bosnien efter vistelsetid ser man att sysselsättningsgapet är störst i Sverige under de första 9 åren efter invandring för samtliga ursprungsländer. Först år 10-14 har sysselsättningsgapet minskat till samma nivå, eller lägre, som i Danmark och Norge.

I diagrammet nedan visas sysselsättningsgapet för personer från Irak efter vistelsetid. Du kan välja serie under diagrammet för att se sysselsättningsutvecklingen för personer från de övriga tre länderna.

Bättre på lång sikt

Det man också ser i diagrammen är att sysselsättningsgapet i Sverige verkar minska ytterligare för personer som har varit i landet i 15 år eller mer medan det ligger still eller ökar i Danmark och Norge. Detta skulle kunna vara glädjande nyheter, men det är en svår grupp att jämföra. Eftersom gruppen inkluderar alla som invandrat för mer än 14 år sedan kan invandringsströmmarna ha sett olika ut till de olika skandinaviska länderna. Det kan till exempel vara så att de iranier som kom till Sverige för mer än 15 år sedan främst kom hit i början av 1980-talet medan de som bosatt sig i Danmark främst kom dit i slutet av 90-talet. Iranierna i Sverige skulle då haft längre tid på sig att etablera sig på arbetsmarknaden vilket gör att grupperna inte nödvändigtvis är jämförbara. Trots att siffrorna ser lovande ut för Sveriges del bör man vara försiktig i tolkningen av gruppen som kom hit för mer än 14 år sedan eftersom det kan finnas stora skillnader i vistelsetid som gör att grupperna inte är jämförbara.

Vad säger då statistiken om integrationen i Skandinavien? Förutom att den pekar på att det finns möjlighet till förbättring i samtliga länder visar den också att Sverige är långtifrån bäst. För att dra ytterligare slutsatser skulle mer fint indelad data behövas från fler år för att följa sysselsättningsutvecklingen för fler kohorter från fler ursprungsländer. Den statistik som finns ger dock en antydan om att vi kan ha en del att lära från våra nordiska grannar.