Enkla jobb allt dyrare

År 2000 låg den avtalade ingångslönen inom hotell- och restaurangbranschen på 11 505 kronor. 15 år senare hade den stigit till 20 224 kronor – en ökning med 76 procent. Samma mönster går igen även inom andra avtalsområden, till exempel detaljhandeln där ingångslönerna steg med 78 procent under dessa år.

Eftersom dagens debatt om behovet av fler enkla jobb till stor del handlar om höga anställningskostnader är det svårt att bortse från denna historik. Stigande löner är ju det samma som stigande anställningskostnader, och just ingångslönerna träffar specifikt de enkla jobben – jobb man ska kunna konkurrera om även om man bara har en kort utbildning och saknar yrkeserfarenhet. Det vill säga exakt sådana arbetstillfällen som Sverige behöver för att göra det lättare för lågutbildade och flyktinginvandrare att ta sig in på arbetsmarknaden.

Att kostnaderna för de enkla jobben har ökat brant blir tydligt om man jämför hur ingångslönerna har utvecklats i förhållande till genomsnittslönerna. År 2000 motsvarade en ingångslön inom hotell- och restaurangbranschen 78 procent av genomsnittslönen i branschen. 15 år senare var den uppe i 89 procent. Inom detaljhandeln har utvecklingen följt samma mönster fast i en något flackare bana. En konsekvens av detta är att löneskillnaderna mellan de som har erfarenhet i yrket och de som är helt nya i branschen har minskat. Lönestrukturen har tryckts ihop och kostnaden för de enkla jobben ökat.

6 430 kronor mer i månaden

De snabbt stigande ingångslönerna har också påverkat köpkraften. Detta är en viktig aspekt eftersom ett vanligt argument mot lägre ingångslöner är att det vore svårt att klara sig på löner som ligger lägre än dagens nivåer. Den faktiska utvecklingen visar dock att anställda med ingångslön fått ett väsentligt ökat konsumtionsutrymme över tid. Med hänsyn tagen till inflationen har ingångslönen efter skatt ökat med nästan 70 procent inom hotell- och restaurangbranschen mellan år 2000 och 2015. Uppgången beror på en kombination av höga löneökningar, låg inflation och ett antal skattesänkningar som primärt riktats mot låg- och medelinkomsttagare.

Allt detta har gjort att en anställd inom hotell- och restaurangbranschen, som förra året låg på en ingångslönenivå, fick ut 6 430 kronor mer i månaden i inflationsjusterade termer, jämfört med vad som hade varit fallet 15 år tidigare. Motsvarande siffra för detaljhandeln är 6 330 kronor mer i månaden.

Bryta trenden

Möjligen skänker denna utveckling lite perspektiv till dagens debatt om nivån på ingångslönerna. Om ingångslönerna istället hade utvecklats i samma takt som övriga löner i dessa branscher skulle köpkraften ändå ha stigit med omkring 50 procent under dessa 15 år – lika mycket som för övriga anställda. Samtidigt hade det varit billigare att anställa. Till exempel skulle den totala lönekostnaden inklusive sociala avgifter då varit omkring 3 200 kronor lägre per månad för en anställd med ingångslön inom hotell- och restaurangbranschen.

I förhandlingarna med facken har arbetsgivarna inte krävt förändringar i den storleksordningen utan istället fört fram att ingångslönerna borde ligga stilla en tid framöver. Till exempel var detta ett krav från arbetsgivarorganisationen Svensk Handel i årets avtalsförhandlingar. På så vis hoppas man kunna bryta trenden med den allt mer sammanpressade lönestrukturen och på sikt öppna upp för fler jobb.

Hittills har arbetsgivarna dock inte fått något större gehör för dessa krav. Inom detaljhandeln steg ingångslönen för de som är 19 år eller äldre med 2,5 procent i årets avtalsrörelse. Inom hotell- och restaurangbranschen var ökningstakten detta år visserligen lägre, 1,9 procent, men i båda fallen landade man nära det märke på 2,2 procent som industrin satt för löneökningarna totalt sett. Debatten om ingångslönerna lär därför fortsätta och bli en viktig fråga även i nästa års avtalsrörelse.