Keynesianism

Keynesianism är en ekonomisk teori som grundades av den brittiske ekonomen John Maynard Keynes under och efter den stora depressionen på 1930-talet. Teorin fokuserar på statens roll i ekonomin och betonar behovet av aktiv ekonomisk politik för öka efterfrågan i ekonomin och därigenom hantera arbetslöshet och ekonomisk nedgång. 

En central idé inom keynesianismen är kontracyklisk ekonomisk politik. Keynes hävdade att ekonomin inte alltid återhämtar sig från recessioner och att marknadskrafterna ensamma inte alltid kan återställa full sysselsättning i ekonomin. Därför ansåg Keynes att staten bör ingripa genom expansiv finanspolitik under ekonomiska nedgångar. Till exempel genom offentliga projekt eller infrastrukturinvesteringar, för att öka efterfrågan i ekonomin och skapa sysselsättning.

En annan viktig del av keynesianismen är betoningen på att efterfrågan på varor och tjänster är en huvudfaktor som driver ekonomin. Keynesianska ekonomer menar att om efterfrågan är låg, leder det till arbetslöshet och ekonomisk nedgång. För att stimulera efterfrågan menade Keynes att staten även kunde sänka skatter för hushåll och företag, vilket skulle öka deras köpkraft och investeringar.

Keynesianismen har starkt påverkat den ekonomiska poltiken, särskilt under perioder av ekonomisk kris. Många regeringar har använt keynesianska metoder som en del av sina åtgärdsprogram för att mildra konjunktursvängningar och främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Emellertid är det också viktigt att notera att keynesianismen har kritiserats av andra ekonomiska skolor, såsom monetarismen, som betonar rollen av penningpolitik och marknadsdriven anpassning för att uppnå ekonomisk stabilitet.