Många står fortfarande utanför valfrihetssystemet

För drygt nio år sedan infördes möjligheten att använda valfrihetssystem inom kommuner och landsting. Valfrihetssystemet är ett alternativ till det traditionella upphandlingssystemet där den största skillnaden är att brukaren eller patienten själv får möjlighet att välja vilken utförare man vill använda. Det kan till exempel handla om äldreomsorg, social omsorg för handikappade eller barnmorska inför en graviditet.

I valfrihetssystemet konkurrerar utförarna med kvalitet och inte pris. Det innebär att priset på en tjänst är politiskt fastslaget och kommunen betalar utförarna enligt de ersättningsnivåer som är beslutade. Ersättningen ska vara lika för de leverantörer som utför samma tjänst. Genom valfrihetssystemet kan kommunen uppmuntra till att offentligt finansierade verksamheter utförs av privata företag och på så sätt stimulera näringslivet i kommunen.

Nio av tio gör aktivt val

Det är frivilligt för kommuner att välja om de ska införa valfrihetssystemet för sina invånare eller inte, men obligatoriskt för landstinget. Valfriheten utnyttjas i hög grad i de kommuner som infört systemet, främst inom äldreomsorgen. Enligt Socialstyrelsen, som fått i uppgift att på nationell nivå följa utvecklingen av valfrihetssystemet, är det nio av tio brukare som gör ett aktivt val av utförare.

Införandet av valfrihetssystem har ökat succesivt med åren. I april 2017 var det 175 av landets 290 kommuner som hade valt att införa systemet. Samtidigt var det 115 kommuner som hade tagit beslut om att inte införa systemet eller hade avbrutit det.

Valfrihetspolitik

Varför vissa kommuner väljer att införa valfrihetssystemet och andra inte tycks i ganska stor utsträckning hänga ihop med färgen på det politiska styret i kommunen. Sveriges kommuner och landsting, SKL, har delat upp landets kommuner i tre grupper: alliansstyrda, blandat styre och vänsterstyrda kommuner. Utifrån den indelningen kan det konstateras att 87 procent av de 89 alliansstyrda kommunerna har infört valfrihetssystemet. I de 101 kommunerna med blandat styre är andelen lägre, 57 procent, och i de 99 vänsterstyrda kommunerna är det endast 41 procent som har infört systemet.

Förutom ideologiska skäl verkar även kommunernas storlek och geografiska belägenhet spela roll för beslutet att införa valfrihetssystemet. Av de 20 ”glesbygdskommunerna” är det endast tre kommuner som har infört valfrihetssystemet. Ser man istället till gruppen ”förortskommuner till storstäder” är det 35 av 38 kommuner som har valt att införa systemet. Enligt Socialstyrelsen ser förutsättningarna olika ut i landet. Marknaden för privata utförare är begränsad i glesbygdskommuner med lågt befolkningsunderlag. Socialstyrelsen konstaterar dock också att det ur ett nationellt perspektiv knappast är jämlikt att vissa brukare kan välja utförare i hemtjänsten, medan andra inte har den möjligheten.