Studieort viktigare än födelseland

Utrikes födda har svårare att etablera sig på den svenska arbetsmarknaden än inrikes födda. Ett flertal studier har visat att utrikes födda måste söka fler jobb innan de blir kallade till anställningsintervju och att de i högre utsträckning är överkvalificerade för sina arbetsuppgifter. Även i sysselsättningsstatistiken framkommer skillnader. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda är lägre än bland inrikes födda för samtliga utbildningsnivåer.

Vid första anblick kan man lätt dra slutsatsen att utrikes föddas arbetsmarknadsutfall är sämre än inrikes föddas för att arbetsgivare hellre anställer inrikes födda. Detta behöver dock inte vara huvudförklaringen till att sysselsättningsskillnader har uppstått. För högutbildade tycks det vara viktigare var man har studerat än var man är född.

Utrikes född men inrikes utbildad

Sysselsättningsgraden bland högutbildade utrikes födda med utbildning från utlandet är 20 procentenheter lägre än sysselsättningsgraden bland högutbildade inrikes födda. Andelarna ligger på 73 respektive 93 procent. Skillnaden mellan inrikes och utrikes föddas sysselsättningsgrad försvinner dock nästan helt om man istället jämför inrikes födda med utrikes födda som studerat i Sverige. Bland utrikes födda med utbildning från svenska universitet och högskolor ligger sysselsättningsgraden på 90 procent. Det är nästan lika högt som bland inrikes födda och betydligt högre än för utrikes födda som pluggat vidare i utlandet.

Okända utbildningar

Att större delen av sysselsättningsgapet förvinner när man bara jämför inrikes födda med utrikes födda som studerat i Sverige tyder på att utbildningsland är mer avgörande än födelseland för att få ett jobb. Till viss del kan det handla om svårigheter att avgöra kvaliteten på utländska utbildningar. För svenska arbetsgivare är det lättare att utläsa vilka kvalifikationer ett examensbevis från Uppsala eller Linköping innebär än ett examensbevis från ett utländskt universitet.

Sysselsättningsgapet kan också bero på att utbildningarnas innehåll skiljer sig åt. En jurist eller revisor från ett annat land kan exempelvis inte obehindrat söka jobb i Sverige. Även kompetenser från mer generella utbildningar kan vara svåra att flytta över landsgränser då universitet och högskolor i viss mån anpassar kursutbud och kursinnehåll så att de lär ut kunskap som efterfrågas på den inhemska arbetsmarknaden.

Språk, kontakter och erfarenhet

Att sysselsättningsgraden skiljer sig markant mellan utrikes födda som studerat utomlands och de som pluggat i Sverige kan också bero på åldern vid invandring. Av de som läst vidare i Sverige kom många antagligen hit som barn medan personer som studerat utomlands troligen i högre utsträckning kom till Sverige som vuxna vilket kan ha påverkat språkliga färdigheter och etableringen i samhället. De som pluggat i Sverige, framförallt de som bott i Sverige sedan barnsben, har haft större möjlighet att lära sig språket, bygga upp ett kontaktnät och skaffa sig arbetslivserfarenhet och referenser från svenska arbetsplatser.

Trots att inrikes och utrikes födda i viss utsträckning behandlas olika på den svenska arbetsmarknaden pekar statistiken på att ogrundad diskriminering inte är den viktigaste anledningen till sysselsättningsgapet bland högutbildade. Statistiken tyder istället på att det är olikheter i kompetens eller bristande kunskap bland arbetsgivare om vad betygen intygar som ligger till grund för merparten av skillnaden. För högutbildades jobbmöjligheter verkar utbildningens härkomst vara mer avgörande än en ens egen.