Beveridgekurvan

I lågkonjunkturer när den ekonomiska aktiviteten sjunker drar ofta företagen ner på sin produktion och vill därför anställa färre personer. Antalet lediga platser minskar då, samtidigt som arbetslösheten ökar. Därför bildar sambandet mellan lediga platser och arbetslöshet en negativt lutande kurva i diagrammet som har arbetslöshet på x-axeln och vakanser på y-axeln. Ju närmare kurvan ligger mot origo desto bättre kan man anta att matchningen fungerar på arbetsmarknaden. Det har i sin tur att göra med om de som söker jobb har den kompetens som företagen efterfrågar, och hur villiga de som söker jobb är att ta de jobb som erbjuds, vilket till exempel styrs av ersättningsnivåer i arbetslöshetsförsäkringen m.m. (läs mer här).

I diagrammet visas sambandet uppdelat på tre olika tidsperioder. Man kan se att kurvan under finanskrisen 2008-2009 (den gröna kurvan i diagrammet) verkar ha skiftat utåt jämfört med det första decenniet under 2000-talet (den röda kurvan i diagrammet). Sedan kan man ana ett nytt skift utåt i samband med coronapandemin som startade 2020 (den blåa kurvan i diagrammet). Det är fortfarande för tidigt att säga om det skiftet är varaktigt eller om kurvan kommer att skifta tillbaka igen. Det är normalt att matchningen fungerar sämre under kriser när företag snabbt måste anpassa sin produktion till nya förhållanden. Vid långvariga kriser, som beror på stora obalanser som måste rättas till, kan det ta längre tid för både företagen och arbetskraften att anpassa sig till de nya förhållandena. Då kan matchningen fungera sämre under en längre tid. Det är också värt att poängtera att Beveridgekurvan är ett sätt som det går att studera matchningen på arbtesmarknaden utifrån och det ger inte nödvändigtvis en heltäckande bild.

En dåligt fungerande matchning på arbetsmarknaden är kostsam för samhället. Dels på grund av direkta kostnader för arbetslöshetsförsäkringar och andra ersättningar och dels på grund av den indirekta kostnaden som uppstår om företagen får svårt att hitta rätt personal och därmed investerar mindre och blir mindre konkurrenskraftiga internationellt. På lång sikt har det en negativ inverkan på tillväxten i landet.

Det finns två olika mått på arbetslösheten i Sverige; ett som publiceras av SCB, som bygger på intervjuer, och ett som publiceras av Arbetsförmedlingen som baseras på antalet inskrivna hos dem. SCB genomförde i början av 2021 några metodförändringar som gör att man ska vara försiktig med att jämföra statistik mellan 2021 och andra år (läs mer om förändringarna i AKU). I diagrammet nedan visar vi därför hur sambandet mellan vakanser och arbetslöshet ser ut med Arbetsförmedlingens mått på arbetslöshet. Vi ser att mönstret av en försämrad matchning efter finanskrisen och sedan igen efter Coronakrisen syns även med det måttet på arbetslöshet.