Upplåning

Banker finansierar sin verksamhet via upplåning. Det görs genom inlåning från allmänheten och marknadsfinansiering via obligationer. År 2023 var svenska banker finansierade till 48 procent av inlåning och 52 procent av marknadsfinansiering. Sedan 2014 har inlåningen från allmänheten ökat snabbare än marknadsfinansiering.

När en bank finansierar sig genom inlåning från allmänheten tar den in pengar från enskilda individer och företag i form av insättningar på sparkonton, lönekonton och andra typer av bankkonton. Denna typ av finansiering ger banken tillgång till pengar som den kan använda för att låna ut till kunder genom exempelvis bolån, företagslån och kreditkort. Banken betalar ränta till sina insättare som ersättning för att de lånar ut sina pengar till banken. Banken tjänar sedan pengar genom att låna ut pengarna till en högre ränta än den de betalar ut till insättarna, vilket genererar vinst för banken.

Alternativet till inlåning från allmänheten är marknadsfinansiering. Det här gör bankerna i huvudsak genom att emittera speciella räntebärande värdepapper, så kallade säkerställda obligationer. Det är den här typen av marknadsfinansiering som bankerna framför allt använder sig av för att finansiera bolån. 

Obligationer är skuldförbindelser som banken säljer till investerare. När investerare köper dessa obligationer lånar de pengar till banken och i utbyte för detta betalar banken en fast eller rörlig ränta till investerarna under en bestämd tidsperiod. Banken använder sedan pengarna från försäljningen av obligationerna för att finansiera sina verksamheter. När obligationen löper ut, återbetalar banken det ursprungliga lånet till investerarna.

Båda metoderna har sina för- och nackdelar, och oftast använder banker en kombination av både inlåning och marknadsfinansiering.

Vad är säkerställda obligationer?

Anta att du lånar två miljoner kronor för att köpa en bostad, du har då en skuld till banken om två miljoner kronor och banken har en tillgång om två miljoner kronor i form av en fordran på dig. Den här tillgången samlar banken tillsammans med en mängd andra tillgångar, framför allt i form av andra bolån, i en så kallad säkerhetsmassa. Med säkerhetsmassan som bas emitterar banken säkerställda obligationer som kan handlas på kapitalmarknaderna. Aktörerna som köper obligationerna, vanligtvis andra banker, pensionsfonder, försäkringsbolag och internationella investerare, betalar ett engångsbelopp och får i gengäld en fast månatlig räntebetalning. När löptiden på obligationen går ut får investeraren tillbaka sitt investerade belopp. I mångt och mycket påminner det här om en vanlig obligation. Begreppet ”säkerställd” innebär däremot att investerarna inte bara har en fordran på banken som gett ut värdepappret utan också på den underliggande säkerhetsmassan, det vill säga tillgångarna i form av bolån. Skulle emittenten, banken i det här fallet, gå i konkurs har investeraren inte bara en fordran på banken utan också förtur till bolånen i säkerhetsmassan. Fördelen med upplägget är att bankerna kan låna upp pengar till en lägre kostnad än vad som vore möjligt med andra värdepapper eftersom risken för investeraren är lägre.