Dikväveoxidutsläpp per capita - internationellt

Sverige har normala utsläpp av dikväveoxid per capita jämfört med andra länder. De länder med högst utsläpp per capita har mellan 2 och 7 gånger så höga utsläpp som Sverige. Vid jämförelse med övriga Europa har Sverige något högre utsläppsnivåer.

En webbläsare som stöder JavaScript och SVG krävs för att se det här diagrammet.

Globalt har per capita-utsläppen ökat något sedan år 1990. De genomsnittliga per capita-utsläppen föll från 0,45 ton koldioxidekvivalenter 1990 till 0,4 2020. De finns stora skillander mellan länders utsläpp per capita. Länder med intensivt jordbruk, särskilt de som använder stora mängder kvävebaserade gödselmedel, kan ha högre utsläpp av dikväveoxid. Dessa gödselmedel bryts ner av mikroorganismer i marken och kan resultera i ökade utsläpp av dikväveoxid. Även länder ekonomiska struktur påverkar utsläppen. Ekonomier som är starkt baserade på jordbruk eller har betydande industriella processer där dikväveoxid genereras som en biprodukt kan visa högre utsläppsnivåer per capita.

Effekter av dikväveoxidutsläpp på klimatet

Dikväveoxid (N2O), mer känt som lustgas, bidrar till klimatförändringar genom att förstärka växthuseffekten. Även om den är mindre omskriven än koldioxid (CO2), har N2O en global uppvärmningspotential som är flerfaldigt starkare än CO2 på en 100-års skala. Dikväveoxid är också en långlivad gas i atmosfären, vilket innebär att dess värmefångande effekter kvarstår under långa perioder.

En ökad koncentration av dikväveoxid i atmosfären kan även förstärka uppvärmningen av jordytan, vilket i sin tur påverkar klimatsystemet. Dessutom bidrar N2O till nedbrytningen av ozon i stratosfären, vilket är avgörande för att skydda jorden från skadlig ultraviolett strålning.

Effekter av dikväveoxidutsläpp på miljön

På miljöfronten har dikväveoxidutsläpp en rad indirekta effekter. De bidrar till försurningen av ekosystem genom nederbörd, vilket kan påverka vattenkvaliteten och leda till övergödning av vattenmiljöer. Detta fenomen, känt som eutrofiering, leder till ökad algblomning som kan orsaka syrebrist och negativt påverka vattenlevande organismer.

På land kan ökade N2O-nivåer från jordbruk och andra källor påverka markens näringscykler och därmed ekosystemens hälsa och biologiska mångfald. Genom att påverka jordens kvävecykel kan dikväveoxidutsläpp även förändra växtsamhällen och minska markens produktivitet.