Lafferkurvan

Vad är Lafferkurvan? Lafferkurvan används för att illustrera förhållandet mellan en skattesats och skatteintäkter. Begreppet är döpt efter nationalekonomen Arthur B. Laffer. Han menar att förhållandet mellan skattehöjningar och ökade skatteintäkter inte är definitivt, då det alltid finns situationer där en skattehöjning istället kan leda till minskade skatteintäkter.

Sambandet mellan skattesats och skatteintäkter illustreras i diagrammet ovan. När skattesatsen ligger på 0 procent är skatteintäkterna noll. Detta gäller även när skattesatsen ligger på 100 procent, då teoretiskt sett kommer ingen vilja att arbeta gratis. Mellan de två extrempunkterna ser vi att skatteintäkter ökar först i linje med skatteförhöjning, alltså ökad skattesats. Denna ökning slutar vid den optimala skattesatsnivån där högsta skatteintäkterna nås. Sedan minskar skatteintäkter istället i förhållande till skattehöjning.

Enligt teorin kan vi alltså öka skatteintäkterna genom att höja skattesatsen, om den ligger på en lägre nivå än den optimala nivån. Om skattesatsen ligger däremot på en högre nivå, kan vi öka skatteintäkterna genom att sänka skattesatsen istället. Detta beror, enligt teorin, på en högre skattesats leder till ett ökat incitament att undvika skatt alternativt minskat incitament att arbeta hos arbetstagarna. 

Det är dock viktigt att notera att Lafferkurvans empiriska relevans och applikation är omtvistad bland nationalekonomer. Det finns alltså inte konsensus kring kurvans faktiska utseende och vart den optimala skattenivån ligger i verkligheten.