Utsläpp av svaveldioxid

Svenska utsläpp av svaveldioxid har sedan 1990 minskat från 102 kiloton till 15 kiloton 2022, elller med 87 procent. I slutet av 1950-talet började svaveldioxid kartläggas i Sverige, men det var först efter försurningslarmet 1977 som ett mer omfattande kartläggningsarbete startade. Systematisk statistikinsamling inleddes runt 1990 medan tidigare data är uppskattningar. Uppskattat låg utsläppen på nästan 1 000 kiloton 1970, med huvudsaklig källa i förbränning av fossila bränslen och industriprocesser.

Under 1970-talet hade Sverige tillgång till billig olja för uppvärmning, industriell produktion och elproduktion. Minskningarna av utsläpp från 1970-talet kan tillskrivas omstrukturering av industrin, tekniska förbättringar (särskilt inom skogs- och metallurgisk industri), skärpta lagar och regler om svavelhalt i bränslen samt kärnkraftens intrduktion.

Utsläppens miljöeffekter 

När svaveldioxid (SO₂) släpps ut i luften kan den bidra till luftföroreningar som påverkar människors hälsa. SO₂ kan omvandlas till svavelsyra i atmosfären, vilket bidrar till bildandet av surt regn. Detta regn kan ha negativa effekter på mark- och vattenmiljöer.

Sur nederbörd leder till att markens pH-värde sjunker, vilket påverkar växtligheten negativt och kan leda till förlust av biologisk mångfald. I skogsområden kan sur nederbörd orsaka skador på träd genom att frigöra giftiga metaller från marken, vilka sedan tas upp av trädens rötter. Det kan också minska trädens tillväxt och göra dem mer sårbara för sjukdomar och skadeinsekter.

I vattenmiljöer, som sjöar och vattendrag, sänker surt regn pH-värdet och stör den biologiska balansen. Detta kan leda till minskade populationer av fisk och andra vattenlevande organismer. Vissa arter, som lax och öring, är särskilt känsliga för förändringar i pH-värde. Surt regn kan även frigöra skadliga ämnen som aluminium från sjöbottnar, vilket ytterligare skadar vattenlevande liv.