Ungdomsarbetslösheten i Sverige mer än dubbelt så hög som i Danmark

2004 var 16,4 procent av svenska ungdomar i åldern 15-24 år utan arbete. I Danmark var motsvarande siffra 8,2 procent. Ny statistik från Eurostat visar att ungdomsarbetslösheten i Sverige ökade med över 5 procentenheter till 21,7 procent under 2005. Endast fem av de totalt 25 EU-länderna hade en högre arbetslöshet bland unga förra året. I Danmark, som har EU:s lägsta arbetslöshet bland ungdomar, steg motsvarande siffra med 4 tiondelar för att uppgå till 8,6 procent 2005. Ungdomsarbetslösheten är med andra ord mer än dubbelt så hög i Sverige.

Enligt svenska SCB var under 2005 i genomsnitt 70 000 ungdomar i åldern 16-24 år öppet arbetslösa eller sysselsatta i arbetsmarknadspolitiska program. Det innebär en 30-procentig ökning sedan den nuvarande regeringen tillträdde efter valet 2002. Vidgar man åldersgruppen till att omfatta åldrarna 16 – 29 år, hade andelen arbetslösa unga människor förra året ökat med 81 procent sedan 2001.

Dessutom tillkommer flera grupper av unga som står utanför arbetsmarknaden av andra skäl. Dit hör till exempel 50 000 heltidsstuderande som skulle vilja arbeta. Den gruppen räknas inte som arbetslös i svensk statistik.  Inte heller förtidspensionärer och långtidssjukskrivna räknas in i arbetskraften. Om man adderar de 23 426 ungdomar som är förtidspensionärer (har sjuk- eller aktivitetsersättning) och de 4 757 som är långtidssjukskrivna blir summan ett utanförskap som omfattar närmare 140 000 ungdomar.

Varför är ungdomsarbetslösheten så mycket högre i Sverige än i Danmark?

Några förklaringar som har nämnts i debatten är:

• Danmarks arbetsmarknadslagstiftning är väldigt flexibel ur ett internationellt perspektiv. Det finns exempelvis inte någon dansk motsvarighet till Sveriges LAS (Lagen om anställningsskydd).
• Även om den danska arbetslöshetsförsäkringen fortfarande är mycket generös har såväl ersättningsnivåer som krav skärpts betydligt sedan början av 1990-talet.
• Danmark har ett lärlingssystem som är väl anpassat till arbetsmarknadens krav. Exempelvis omfattar en elektrikerutbildning fyra och ett halvt år, varav hela 162 veckor är betald arbetsplatsförlagd lärlingsutbildning. En svensk elektrikerutbildning tar tre år, men bara åtta veckor är förlagd till en arbetsplats. Eleven får sedan själv skaffa sig den nödvändiga praktik som krävs för att bli certifierad som elektriker.

Läs mer och gör egna jämförelser:

Ungdomsarbetslösheten inom EU