Made in Sweden till 60 procent

Att en vara exporteras från Sverige betyder inte att den är svensk. I alla fall inte helt och hållet. Så mycket som 40 procent av exporten från tillverkningsindustrin har i själva verket producerats i andra länder.

Varje månad publiceras siffror som visar hur mycket vi exporterar från Sverige. Det rör sig om enorma summor. Hundratals miljarder kronor, månad efter månad. När man läser sådana tabeller är lätt att inse att exporten utgör själva fundamentet som hela vårt välstånd vilar på. 1,3 miljoner svenskar jobbar också i företag som säljer till utlandet.

Men vad handelsstatistiken inte berättar är hur mycket av exporten som egentligen är import. Alltså hur stor del av värdet som har skapats utomlands innan produkterna skeppas ut från Sverige och registreras i vår exportstatistik. Det är viktigt att ha kunskap om detta för att förstå hur oerhört komplicerade dagens handelsmönster är och varför handelshinder framstår som mer kontraproduktiva än någonsin.

Produktionen globaliseras

Många produkter är idag ytterst komplicerade och att producera dem i sin helhet i ett och samma land vore, om det ens är möjligt, i alla fall väldigt oekonomiskt. En processor utvecklas kanske i USA för sedan att produceras i Irland. Därefter skeppas den till Kina för att installeras i en mobiltelefon som i sin tur får skärmen levererad från Sydkorea och själva telefonkomponenten från Tyskland. Alla dessa avancerade delar är i sin tur beroende av enklare komponenter som produceras i ytterligare ett antal länder. Den färdiga produkten är alltså global, inte bara sett till marknaderna på vilka den säljs utan även sett till var den produceras.

Att i en sådan värld stämpla på ett ”Made in…” är naturligtvis svårt — på gränsen till missledande. Och det gäller inte bara mobiltelefoner från USA eller Kina. Det gäller även vanliga industriprodukter och till och med tjänster. Och, ja, det gäller även Sverige.

Enligt OECD:s senaste siffror, som nu tyvärr börjar bli lite gamla, uppgick importinnehållet i svenska exportprodukter från tillverkningsindustrin till hela 40 procent år 2005. Det betyder att 40 procent av förädlingsvärdet i denna export har tillförts produkterna i andra länder innan de exporteras från Sverige. Det betyder vidare att 40 procent av förädlingsvärdet tillfaller andra länder i form av löner, kapitalavkastning och skatter.

Kanske låter det som ett problem — att så mycket av förädlingen sker utanför våra gränser — men egentligen är det bara ett tecken på att ekonomin blivit mer effektiv. Det betyder nämligen att saker produceras där det är mest effektivt och lönsamt att producera dem. Det handlar om specialisering helt enkelt.

Konsekvenser för handelspolitiken

Den globaliserade produktionen får också konsekvenser för handelspolitiken. Framför allt ger den protektionistiska länder anledning att tänka till en extra gång innan de inför tullar. En tull kanske fortfarande skyddar viss inhemsk produktion, men samtidigt kan den försämra konkurrenskraften för de exporterande företagen eftersom deras insatsvaror, alltså varor om används i produktionen, blir dyrare på grund av tullavgifterna. Vissa länder har redan förstått denna problematik och exempelvis Kanada har därför avskaffat alla tullar på insatsvaror. Så är inte fallet för EU.

En annan handelspolitisk konsekvens är att regler om ursprungsmärkning blir väldigt svårtolkade. Med ursprungsmärkning menas i detta sammanhang att avgöra var en vara är producerad för att bestämma om den ska få säljas tullfritt eller om den anses komma från ett land som man har rest handelshinder gentemot. I EU handlar det om produkten ska anses vara producerad inom unionen eller kommer från ett land utanför tullmurarna. Det är enkelt att förstå att sådana regler skapar stora kostnader för många exportföretag. Dels måste de säkerställa att produkten verkligen räknas som ”europeisk”, vilket innebär administrativa kostnader. Dels kan företagen ibland bli tvingade att välja bort de bästa alternativen för var produktionen ska ske. Företagen kan bli tvingade att välja högkostnadsländer framför lågkostnadsländer, något som försämrar deras internationella konkurrenskraft.

Tillhör det förgångna

I tabellen nedan redovisas hur stor andel av exporten från olika länder som utgörs av import. Siffrorna kommer från OECD:s senaste sammanställning och avser 2005. I den vänstra kolumnen visas siffror för den totala exporten, alltså både varor och tjänster. I den högra redovisas importandelen för tillverkningsindustrins export. Som framgår är det stora skillnader mellan olika länder. Små länder har till exempel i allmänhet ett större importinnehåll än större länder. Gemensamt för samtliga länder är dock att importen alltid spelar en viktig roll i exporten och att dess betydelse bara växer. Utvecklingen är alltså glasklar: Made in Sweden tillhör alltmer det förgångna. Frågan är om EU:s handelspolitik tar tillräckligt mycket hänsyn till detta?

Exportens importandel år 2005

Procent

Hela ekonominTillverkning
Luxemburg60,453,4
Ungern55,863,0
Estland50,861,2
Irland50,758,2
Slovakien48,657,8
Tjeckien48,353,8
Slovenien45,650,8
Belgien43,254,0
Portugal38,945,9
Sydkorea38,841,7
Finland38,040,9
Israel37,950,7
Mexiko36,747,5
Nederländerna34,947,8
Danmark34,937,0
Österrike34,741,5
Spanien34,242,6
Sverige33,239,3
Polen30,638,6
Italien29,034,1
Rumänien29,034,3
Kina27,430,4
Kanada27,437,7
Tyskland27,230,9
Frankrike27,033,3
Grekland25,935,1
Turkiet22,329,2
Chile22,029,2
Storbritannien18,629,0
Indonesien18,124,5
Norge16,231,8
Japan15,417,6
Sydafrika14,622,8
Brasilien14,417,7
Australien14,120,2
Indien13,019,0
USA12,517,6
Källa: OECD, STAN Input Output Database

Kommerskollegium har skrivit ett antal intressanta rapporter om detta ämne. Du hittar ett exempel här.