Industriavtalet - hörnsten i lönebildningen

Inom den utlandskonkurrerande industrin finns sedan 1997 Industriavtalet, som är ett samarbetsavtal om industriell utveckling och lönebildning. Det har tecknats av 18 arbetsgivar- och fackförbund. Drygt 700 000 anställda berörs av avtalet. 

Industriavtalet reglerar hur förhandlingarna om kollektivavtalen mellan de olika parterna som har undertecknat avtalet ska gå till. Tanken är att minimera risken för konflikter genom att skapa förutsättningar för att nya avtal ska kunna träffas innan de gamla avtalen har upphört att gälla.

Syftet med Industriavtalet är att främja industriell utveckling, lönsamhet och konkurrenskraft för att få en grund för god löneutveckling och goda villkor i övrigt för de anställda.

Industriavtalet har fått stor betydelse genom att det utlandskonkurrerande näringslivet har givits en normerande roll för avtalen på arbetsmarknaden. Att behålla det svenska näringslivets konkurrenskraft har varit centralt. Det har bidragit till en god reallöneutveckling för de anställda under en följd av år. Industriavtalet har också fått symbolisera en anda av samförstånd om ömsesidiga intressen mellan arbetsgivare och arbetstagare.

Själva förhandlingarna följer detta förlopp:

Under fas 1 förbereds förhandlingarna. Det sker genom att parterna, oftast via medlemskonferenser och sina förhandlingsdelegationer, tar fram förhandlingsmål och –krav.

I denna fas beskriver ett särskilt råd, Industrins ekonomiska råd, förutsättningarna för de kommande avtalen i en rapport. Industrins ekonomiska råd är en rådgivande grupp om fyra ekonomer. De är oberoende av parterna och får inte vara anställda i en arbetsgivar- eller arbetstagarorganisation. I 2006 års rapport, publicerad den 11 oktober, ansåg rådet att svensk industris konkurrenskraft på kort sikt riskerar att försvagas något utifrån ett starkt utgångsläge. Sent i fas 1 utväxlas bud och krav. Det kan i år betyda tiden strax före eller efter jul.

Under fas 2 inleds förhandlingarna. De ska starta senast tre månader innan de gamla avtalen löper ut. Om inte ett nytt avtal har träffats när en månad återstår av avtalstiden följer en tredje fas då ”opartiska ordförande”, som parterna själva har utsett, leder förhandlingarna. Hittills har i så gott som samtliga fall nya avtal träffats före eller omedelbart i anslutning till att de gamla avtalen löpt ut.

Sedan Industriavtalet tecknades har industriförbunden först tecknat avtal på arbetsmarknaden. Innehållet i avtalen har sedan i huvudsak fått gälla även för övriga sektorer på arbetsmarknaden.

För förbund som saknar industrins förhandlingsordning finns en ökad risk för att parterna inte hinner teckna nya avtal innan de gällande avtalen löper ut. Risken för konflikter ökar då. Industriavtalet har därför spelat en stor roll vid utformningen av lagstiftningen kring Medlingsinstitutet.

Källa: Respektive förbunds webbplats 

Läs mer:

www.industriavtalet.com