Förhandlingar i obalans

Parterna på arbetsmarknaden kan använda sig av stridsåtgärder för att driva igenom sina förhandlingskrav. I dag är det fackförbunden som använder sig av den möjligheten genom blockader, strejker och sympatiåtgärder. Kostnaderna för fackförbunden begränsar sig till konfliktersättning till de medlemmar som tas ut i konflikt. Samtidigt kan hela verksamheter drabbas av avbrott eller störningar. Kostnaderna för företaget, för dess kunder och för allmänheten kan bli mycket stora.

Enbart ett varsel om konflikt kan få stora konsekvenser. Om till exempel ett fackförbund varslar om konflikt vid ett flygbolag innebär detta förluster för företaget eftersom kunderna kommer att se sig om efter alternativ för att vara säkra på att kunna genomföra sin resa. Om det sedan blir en konflikt blir det snabbt mycket stora störningar och kostnader.

Motåtgärder förvärrar skadorna

Arbetsgivarna kan inte vidta en motåtgärd som lockout – det förvärrar bara skadorna. Lockout innebär att man utestänger arbetstagare från jobbet, oftast som ett svar på en strejk. Fackförbundet måste då betala ut mer i konfliktersättning. Pressen ökar på facket, men företaget blir ändå förlorare eftersom skadorna på den egna verksamheten blir ännu större.

Arbetsgivarna anser att nuvarande konfliktregler ensidigt ger facken fördelar och vill därför ändra lagstiftningen så att den blir neutral i förhållande till parterna. Arbetsgivarna ifrågasätter inte konflikträtten, men vill att det ska finnas en balans i förhandlingarna.

Stridsåtgärder trots fredsplikt

Lagstiftningen som reglerar konflikträtten är en del av Medbestämmandelagen, men reglerna har sitt ursprung i Kollektivavtalslagen från 1928. När ett kollektivavtal är träffat är stridsåtgärder inte tillåtna. Man säger att det råder fredsplikt. Men fredsplikten är inte säkerställd, anser arbetsgivarna, eftersom arbetsgivare som har tecknat kollektivavtal med ett fackförbund kan drabbas av sympatiåtgärder. Det innebär att ett eller flera fackförbund, trots att de har fredsplikt, vidtar stridsåtgärder i sympati med förhandlingskraven på andra avtalsområden. Företagen som drabbas av sympatiåtgärderna står utanför konflikten och kan därför inte påverka den fråga som är orsak till konflikten. Sympatiåtgärder är inte tillåtna i flera av Sveriges konkurrentländer, exempelvis Tyskland, Storbritannien och Spanien.

Till skillnad från många andra länder saknar också den svenska lagstiftningen ett krav på att konfliktåtgärderna står i rimlig proportion till vad fackförbundet vill uppnå och till den skada som blir följden av konflikten.

Samarbetsavtal kan minska konfliktrisken

Flera parter på arbetsmarknaden har framgångsrikt tagit ett ökat ansvar för lönebildningen genom att träffa avtal om samverkan och förhandlingsordning. Syftet är att ge utrymme för förhandlingar utan stridsåtgärder. Förhandlingarna ska på så sätt leda till ett balanserat resultat. Industriavtalet från 1997 var det första samarbetsavtalet. I dag finns 18 avtal om förhandlingsordning registrerade hos Medlingsinstitutet.

För förbund som saknar förhandlingsordning ökar risken för att parterna inte hinner teckna nya avtal innan de gällande avtalen löper ut. Under trycket av en hotande konflikt förs förhandlingarna förr eller senare i hamn, men med risk för att förhandlingsresultatet blir obalanserat till den fackliga partens fördel.

Totalt förlorades knappt 600 arbetsdagar under år 2005 till följd av konflikter på arbetsmarknaden. Det saknas dock statistik över indirekta effekter, till exempel effekter av konflikter inom en bransch på andra branscher eller till följd av varsel om stridsåtgärder. 

Läs mer:

Konflikter