Disponibel inkomst är en viktig indikator när man ser på hur en ekonomi mår. Den disponibla inkomsten säger nämligen hur mycket pengar vi konsumenter har att röra oss med. En stor majoritet av inkomsten konsumerar vi på varor och tjänster. Ju mer varor och tjänster vi köper desto mer producerar företagen vilket i sin tur skapar nya arbetstillfällen och högre skatteintäkter.
När man pratar om disponibel inkomst kan man prata om två olika saker:
- dels hur mycket pengar man får i plånboken (i tekniska termer kallas detta disponibel inkomst i löpande priser),
- och dels hur mycket varor och tjänster man kan köpa, detta kallas köpkraft eller disponibel inkomst i fasta priser.
Faktum är att mer pengar i plånboken inte nödvändigtvis behöver innebära ökad köpkraft. När inflationen, alltså prishöjningarna på varor och tjänster, ökar mer än inkomsten så minskar köpkraften. I början av 1980-talet minskade till exempel köpkraften trots stora löneökningar i samhället. Anledningen till det var just hög inflation i kombination med skattehöjningar.
Under 2000-talet har vi fått både mer pengar i plånboken och en ökad köpkraft. Som diagrammet ovan visar har vi fått över 20 procent mer i plånboken jämfört med 2005. Även när man tar hänsyn till inflationen står det klart att köpkraften ökat rejält: plus 13 procent under dessa år.
Du kan läsa mer om hushållens disponibla inkomster här:
Hushållens inkomster, från år 1950
Hushållens konsumtion och sparande (se hur mycket av den disponibla inkomsten vi väljer att konsumera respektive att spara)