Att tolka begreppet genomsnittsskatt är relativt enkelt. Om årsinkomsten är 100 000 kronor och inkomstskatten är 20 000 kronor, uppgår genomsnittsskatten till 20 procent. Genomsnittsskatten beräknas alltså på hela inkomsten och ska inte förväxlas med marginalskatt, som istället visar hur mycket skatt vi betalar på en inkomstökning.
Som framgår av diagrammet ökar genomsnittsskatten, alltså andelen skatt, med årsinkomsten. Ju högre inkomst, desto mer betalar vi i skatt. Man säger att inkomstskatten är progressiv.
Jobbskatteavdraget gör att genomsnittsskatten skiljer sig åt mellan arbetsinkomster och övriga inkomster, som till exempel arbetslöshetsersättning, sjukpenning och sjuk/aktivitetsersättning. Skillnaden är störst för årsinkomster upp till knappt 350 000 eftersom jobbskatteavdraget då upphör att öka.
För personer som fyllt 65 år och har pension är genomsnittsskatten högre än för arbetstagare eftersom pension inte ger något jobbskatteavdrag, men lägre än för övriga inkomster på grund av att äldre har ett högre grundavdrag. Grundavdraget är den del av inkomsten som är helt befriad från inkomstskatt.
Att genomsnittsskatten börjar öka mer efter årsinkomster på 414 000 beror på att man då börjar betala statlig inkomstskatt på ytterligare 20 procent. Ytterligare lite högre upp på inkomstskalan, vid årsinkomster på 587 100 kronor, höjs den statliga inkomstskatten till 25 procent.
Den översta linjen i diagrammet visar genomsnittsskatten som andel av hela arbetskraftskostnaden. Här har man alltså inkluderat arbetsgivaravgiften i beräkningen. Som framgår av diagrammet är genomsnittsskatten väsentligt högre för arbetstagare när man också tar hänsyn till arbetsgivaravgiften.