Feedback
Stäng
Ge oss gärna feedback

Statsskulden

Miljarder kronor
1 246,6 Miljarder kronor mar-14
Under och efter krisåren i början på 1990-talet ökade skulden kraftigt och var i mitten av årtiondet uppe i cirka 1 400 miljarder kronor. Skuldkvoten, det vill säga statsskulden som andel av BNP, uppgick under dessa år till omkring 75 procent men har under senare år minskat till 35 procent.

Statsskuld

Miljarder kronor, löpande priser

Diagram som visar Statsskuld Diagram som visar Statsskuld

Miljarder kronor

Källa: SCB/Riksgälden

Riksgälden har fr.o.m. januari 2012 gjort vissa ändringar av hur statsskulden redovisas. I diagrammet slår förändringen igenom i januari 2005. Ändringarna gäller redovisningen av dels säkerheter, som betalas i samband med marknadsvärdesförändringar i swappar och räntefutures, dels omvända repor i egna statspapper. Ändringarna innebär i korthet att skulder i säkerheter läggs till och att tillgångar i repor i egna värdepapper tas bort. Syftet med förändringarna är att uppnå en mer konsekvent och transparent redovisning. Ändringarna medför att den redovisade skulden initialt blir något större, men denna effekt försvinner över tiden. Statens faktiska skuldsättning är opåverkad. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, och statens finansiella sparande påverkas inte.

Statsskulden som andel av BNP

Procent

Diagram som visar Statsskulden som andel av BNP Diagram som visar Statsskulden som andel av BNP

Statsskuld som andel av BNP

Källa: Riksgälden och SCB

Riksgälden har fr.o.m. januari 2012 gjort vissa ändringar av hur statsskulden redovisas. Förändringen påverkar diagrammet från och med år 2005. Ändringarna gäller redovisningen av dels säkerheter, som betalas i samband med marknadsvärdesförändringar i swappar och räntefutures, dels omvända repor i egna statspapper. Ändringarna innebär i korthet att skulder i säkerheter läggs till och att tillgångar i repor i egna värdepapper tas bort. Syftet med förändringarna är att uppnå en mer konsekvent och transparent redovisning. Ändringarna medför att den redovisade skulden initialt blir något större, men denna effekt försvinner över tiden. Statens faktiska skuldsättning är opåverkad. Den offentliga sektorns konsoliderade bruttoskuld, den s.k. Maastrichtskulden, och statens finansiella sparande påverkas inte.
Statsskulden som andel av BNP är beräknad som statskulden i december för respektive år dividerat med BNP.

Statsskulden påverkas framför allt av hur statens utgifter och inkomster förhåller sig till varandra. Om staten har högre utgifter än inkomster så innebär det att staten måste låna pengar för att täcka underskottet. Utöver detta betalas ränta på statskulden. Skulden påverkas också av till exempel valutakursförändringar då skulden finansieras med lån i både svensk och utländsk valuta.

Det finns två mått på statsskulden, konsoliderad och okonsoliderad. Skillnaden är att i den okonsoliderade skulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. Riksgäldskontoret använder sig av just detta mått och det är också den okonsoliderade skulden som ligger till grund för statsskuldsräntorna. Däremot använder sig regeringen oftare av den konsoliderade skulden och den är kanske också lämpligare att använda vid internationella jämförelser.

Statsskulden som andel av bruttonationalprodukten, BNP, uppgick till 35 procent i slutet av 2013. Att se på skulden i relation till BNP är ett sätt att jämföra statsskuldens storlek med landets totala ekonomi. Statsskulden har sjunkit till cirka 35 procent av BNP idag från 75 procent 1995. Det beror på att statsfinanserna har blivit betydligt starkare sedan den ekonomiska krisen i början av 1990-talet. Det som bidrog mest till den lägre nivån är kraftiga nerdragningar av utgifter under mitten av 90-talet och en stark ekonomisk tillväxt. Staten har också fört över pengar från AP-fonderna till statskassan och sålt aktier i bland annat Telia. Samtidigt som statsskulden har minskat har BNP ökat. Det gör tillsammans att skuldens andel av BNP har sjunkit relativt snabbt.

De som ansvarar för att förvalta statsskulden är Riksgälden. De ska förvalta skulden så att kostnaderna minimeras samtidigt som de ska ta hänsyn till riskerna. Det betyder att Riksgäldens bedömning av hur de ska förvalta skulden är ekonomisk och inte politisk. Det är också kostnaderna och riskerna som avgör hur stor del av skulden som ska lånas i svensk respektive utländsk valuta.

Skulden finansieras till nästan 80 procent av lån i svenska kronor. Detta görs genom att ge ut obligationer och statskuldsväxlar. Av dessa är det bara 5 procent som lånas från privatpersoner och mindre företag, ofta i form av premieobligationer. Resterande lånas av stora pensionsfonder, försäkringsbolag, kommersiella banker och Sveriges Riksbank men också utländska centralbanker.

Nyligen nåddes målet om att valutaskuldens andel av den totala statsskulden ska vara 15 procent. Dessa är främst obligationslån. Det finns en högre risk att låna i utländsk valuta, eftersom att det finns en valutakursrisk på lånen, och därför har regeringen bestämt att låneandelen i utländsk valuta ska minska till 15 procent. Det är framför allt försäljning av statliga bolag som har bidragit till att målet uppnåtts.