Statsskulden

Statsskulden är vad staten lånat upp för att täcka underskott i statsbudgeten. Under och efter krisåren i början på 1990-talet ökade skulden kraftigt och avstannade med toppåret 1998 då statsskulden var uppe i 1 449 miljarder kronor. Skuldkvoten, det vill säga statsskulden som andel av BNP, uppgick under dessa år till omkring 75 procent men har under senare år minskat till omkring 35 procent.

Statsskuld

Miljarder kronor, löpande priser

Diagram som visar Statsskuld Diagram som visar Statsskuld

Miljarder kronor

Källa: SCB/Riksgälden

Storleken, och utvecklingen av, statsskulden påverkas framför allt av hur statens utgifter och inkomster förhåller sig till varandra. Om staten har högre utgifter än inkomster så innebär det att staten måste låna pengar för att täcka underskottet. Utöver detta betalas ränta på statskulden. Skulden påverkas också av till exempel valutakursförändringar då skulden finansieras med lån i både svensk och utländsk valuta.

Det finns två mått på statsskulden, konsoliderad och okonsoliderad. Skillnaden är att i den okonsoliderade skulden ingår statliga myndigheters innehav av statspapper. Riksgäldskontoret använder sig av just detta mått och det är också den okonsoliderade skulden som ligger till grund för statsskuldsräntorna. Däremot använder sig regeringen oftare av den konsoliderade skulden och den är kanske också lämpligare att använda vid internationella jämförelser.

De som ansvarar för att förvalta statsskulden är Riksgälden. De ska förvalta skulden så att kostnaderna minimeras samtidigt som de ska ta hänsyn till riskerna. Det betyder att Riksgäldens bedömning av hur de ska förvalta skulden är ekonomisk och inte politisk. Det är också kostnaderna och riskerna som avgör hur stor del av skulden som ska lånas i svensk respektive utländsk valuta.

Skulden finansieras till nästan 80 procent av lån i svenska kronor. Detta görs genom att ge ut obligationer och statskuldsväxlar. Av dessa är det bara 5 procent som lånas från privatpersoner och mindre företag, ofta i form av premieobligationer. Resterande lånas av stora pensionsfonder, försäkringsbolag, kommersiella banker och Sveriges Riksbank men också utländska centralbanker.

Nyligen nåddes målet om att valutaskuldens andel av den totala statsskulden ska vara 15 procent. Dessa är främst obligationslån. Det finns en högre risk att låna i utländsk valuta, eftersom att det finns en valutakursrisk på lånen, och därför har regeringen bestämt att låneandelen i utländsk valuta ska minska till 15 procent. Det är framför allt försäljning av statliga bolag som har bidragit till att målet uppnåtts.

Statsskuldens utveckling

Miljarder kronor och andel av BNP

 År

Mdkr

Andel

1970 36,2 19,7
1971 38,8 19,6
1972 45,1 20,8
1973 51,3 21,3
1974 62,0 22,8
1975 73,5 23,0
1976 80,4 22,2
1977 98,0 24,9
1978 131,2 29,9
1979 175,1 35,6
1980 229,6 41,1
1981 295,6 48,4
1982 377,1 56,4
1983 460,2 61,4
1984 534,6 63,6
1985 595,7 65,1
1986 630,8 62,9
1987 622,3 57,2
1988 609,9 51,3
1989 600,0 45,5
1990 618,6 42,7
1991 693,0 44,4
1992 880,8 56,6
1993 1 132,3 72,0
1994 1 286,6 76,6
1995 1 386,2 76,6
1996 1 411,2 76,2
1997 1 432,1 74,3
1998 1 448,9 72,0
1999 1 374,2 64,7
2000 1 279,2 56,9
2001 1 156,8 49,7
2002 1 160,3 47,9
2003 1 228,7 48,9
2004 1 257,3 47,9
2005 1 308,6 47,8
2006 1 270,0 43,8
2007 1 168,0 38,1
2008 1 118,9 35,4
2009 1 189,2 38,9
2010 1151,5 34,8

Källa: Riksgälden