Produktivitet är ett användbart mått på effektiviteten i produktionen. Rent tekniskt mäter man förädlingsvärde dividerat med antalet arbetade timmar i produktionen. Genom att studera produktivitet får man en bild av hur mycket som produceras under en viss tid.
På kort sikt påverkas produktiviteten av konjunktursvängningar. I en konjunkturnedgång tenderar produktionen att minska snabbare än antalet arbetade timmar vilket skapar en överkapacitet som innebär att tillväxten i produktivitet minskar. Under konjunkturuppgångar tenderar däremot produktionen att öka snabbare än antalet arbetade timmar vilket resulterar i en hög produktivitetstillväxt.
Att öka produktiviteten på lång sikt kan generellt sätt göras på tre sätt: ny och bättre teknik introduceras som effektiviserar arbetet; personalens kompetens ökas genom utbildning och ökad arbetserfarenhet; samt utlokalisering av arbetsintensiva och lågproduktiva delar av verksamheten till utlandet.
Under 1960-talet och i början av 1970-talet ökade produktiviteten i det svenska näringslivet med cirka 5 procent årligen. Därefter stagnerade produktivitets- tillväxten och låg under perioden 1975 till 1990 på i genomsnitt 2 procent per år. Under 1990-talet utvecklades produktiviteten starkt inom industrin, men något svagare i tjänstesektorn.
Under 2007 minskade produktivitetstillväxten på grund av minskad produktionen, bland annat som följd av att exporten till USA minskade kraftigt. Produktivitetstillväxten drabbades naturligt också under krisåren 2008 och 2009. Under 2010 ökade däremot produktionen återigen. Även antalet arbetade timmar ökade men inte alls i samma takt vilket gav en hög produktivitetstillväxt under året.