Produktivitet är ett användbart mått på effektiviteten i produktionen. Man mäter den genom att dividera förädlingsvärdet, alltså värdet på det som produceras, med antalet arbetade timmar. Om produktionen skapar ett stort värde per arbetstimme är alltså produktiviteten hög och tvärtom.
På kort sikt påverkas produktiviteten av konjunktursvängningar. I en konjunkturnedgång tenderar nämligen produktionen att minska snabbare än antalet arbetade timmar. Detta skapar en överkapacitet som avspeglas i en lägre produktivitetstillväxt. Under konjunkturuppgångar tenderar däremot produktionen att öka snabbare än antalet arbetade timmar vilket resulterar i en hög produktivitetstillväxt.
Sådana här konjunkturella fluktuationer i produktiviteten har varit ytterst påtagliga under senare år då vi först haft en finanskris, sedan en period av återhämtning och därefter nya problem i termer av en internationell skuldkris.
På lång sikt är det dock andra faktorer som driver produktivitetsutvecklingen. Lite förenklat kan man säga att produktiviteten då kan öka genom att:
- Ny och bättre teknik introduceras som effektiviserar arbetet.
- Arbetskraftens kompetens ökas genom utbildning och erfarenhet.
- Arbetsintensiva och lågproduktiva verksamheter avvecklas eller utlokaliseras till utlandet, och ersätts istället av mer högproduktiv verksamhet.