Sverige i välståndsligan

Välståndsligan mäter OECD-ländernas köpkraftsjusterade BNP per capita och är ett ungefärligt mått på ett lands levnadsstandard. I början av 1970-talet låg Sverige på en fjärdeplats. Därefter halkade vi ner i listan och nådde en bottennivå under nittiotalskrisen. Idag ligger vi på en elfteplats.

OECD sammanställer varje år medlemsländernas köpkraftsjusterade BNP per capita i den så kallade välståndsligan. Måttet kan ses som indikation på levnadsstandarden i de olika länderna eftersom det både tar hänsyn till hur mycket som produceras per invånare och hur högt prisläget är i de jämförda länderna.

2017 låg Sverige på en elfteplats i rankingen. Med undantag från 2007 och 2008, då vi tillfälligt var uppe på en åttondeplats, är det ungefär däromkring vi befunnit oss under senare år. Blickar vi längre tillbaka i tiden har dock utvecklingen varit mer dramatisk. I början av 1970-talet, efter rekordåren på 1950- och 60-talen, låg Sverige på en fjärdeplats i välståndsligan. Bara USA, Schweiz och Luxemburg hade vid den tiden högre köpkraftskorrigerad BNP per capita.

De två efterföljande decennierna blev dock mer problematiska. Sverige drabbades i likhet med andra västländer hårt av oljekriserna under 1970-talet. Dessutom byggdes problem upp på hemmaplan. Industrins konkurrenskraft försämrades när löneökningarna skenade iväg, delvis som en kompensation för stigande priser i oljekrisernas spår. Löneökningarna gav på så vis extra bränsle till inflationen. Jobbtillväxten i privat sektor stagnerade och Sverige tvingades till ett antal devalveringar för att försöka återta förlorad konkurrenskraft.

Sveriges BNP-tillväxt var under 1970- och 80-talen lägre än OECD-genomsnittet. Omvärlden knappade in. Problemen kulminerade till slut i en djup kris i början av 1990-talet då BNP krympte tre år i rad och Sverige föll kraftigt i välståndsligan. 1994 var vi nere på en trettondeplats.

Nittiotalskrisen tvingade dock fram ett antal nödvändiga reformer. Bland annat öppnades flera marknader upp för konkurrens, skattesystemet reformerades och vi fick en självständig Riksbank med ett tydligt inflationsmål. Utöver detta började även lönebildningen fungera bättre genom att den internationellt konkurrensutsatta industrin fick sätta märket för löneökningar även inom andra branscher.

Efter nittiotalskrisen har tillväxten i svensk ekonomi varit högre än OECD-genomsnittet och högre än den var under 1970- och 80-talen. Visserligen har detta inte förbättrat Sveriges placering välståndsligan särskilt mycket, men skillnaderna i BNP per capita mellan länderna som ligger runt Sverige i rankingen är små, så betydelsen av enstaka placeringar upp eller ner ska inte överdrivas.

Däremot kan man se att vi under åren 1995 till 2008 tenderade att öka avståndet till OECD-genomsnittet. 1995 var Sveriges köpkraftskorrigerade BNP per capita 12 procent högre än genomsnittet. 2008 var det uppe i 20 procent. Därefter har dock avståndet till OECD-genomsnittet minskat igen. 2017 var avståndet nere på 14 procent.