Inflation
jan-26
Senast uppdaterad: 2026-01-15
Inflationen enligt KPIF:KPIF uppgick till 2,0 procent i januari. Inflationstakten beräknad exklusive energiprodukter (KPIF-EX) var 1,7 procent i januari, något lägre jämfört med december.
Vad är inflation?
Inflation:Inflation innebär att den allmänna prisnivån stiger, vilket gör att pengarnas Köpkraft:köpkraft minskar. Det innebär att man kan köpa färre Varor:varor och Tjänster:tjänster för samma mängd Pengar:pengar. Motsatsen till inflation kallas Deflation:deflation och innebär att priserna i stället sjunker. Om en sådan situation blir ihållande kan det gå betydande negativa konsekvenser för ekonomin. Till exempel att konsumenter skjuta upp inköp i vänta på lägre priser, vilket kan dämpa Efterfrågan:efterfrågan och bromsa den ekonomiska aktiviteten.
Inflation:Inflation mäts genom att beräkna hur mycket konsumentpriserna har förändrats under en tolvmånadersperiod. Om inflationen är två procent innebär det att konsumentpriserna i genomsnitt är två procent högre än de var för tolv månader sedan.
Det är Statistiska centralbyrån (SCB:SCB) som ansvarar för att mäta konsumentpriserna varje månad. I praktiken mäts inte priserna på alla Varor:varor och Tjänster:tjänster som hushållen konsumerar. I stället görs ett urval av så kallade representantvaror som viktas utifrån hur stor andel av hushållens konsumtion de utgör. Man kan förenklat beskriva KPI:KPI som priset på en korg av varor och tjänster som svenska hushåll vanligtvis köper.
Räkna på inflationen
Riksbanken:Riksbanken beslutade i september 2017 att använda KPIF:KPIF i stället för KPI:KPI som målvariabel för inflationsmålet på två procent. Anledningen är att KPIF rensar bort effekterna av förändrade bostadsräntor, som ofta påverkas direkt av Riksbankens egna räntebeslut. När styrräntan ändras kan KPI därför påverkas kortsiktigt via bostadsräntorna, oftast i motsatt riktning mot den penningpolitiska avsikten. KPIF ger därför en tydligare bild av det underliggande inflationstrycket.
Inflationen historiskt
Över tid har inflationen följt en betydligt lugnare bana sedan mitten av 1990-talet än tidigare. Den ökade stabiliteten beror till stor del på införandet av inflationsmålet, men också på att Riksbanken:Riksbanken blivit mer självständig och att lönebildningen fungerat bättre än under 1970- och 80-talen. En viktig del är Industriavtalet från 1997, där den konkurrensutsatta industrin sätter ”Märket:märket” för löneökningarna och därmed bidrar till att dämpa inflationstrycket.
Under senare år har inflationstrycket ofta varit lågt, vilket lett till en mycket expansiv penningpolitik för att hålla inflationen nära två procent. Det försvagade kronan påtagligt. Under coronapandemin 2020 föll inflationen kraftigt och låg nära noll. Mellan 2021 och 2022 steg inflationen snabbt och nådde en topp i december 2022, då KPIF:KPIF var 10,2 procent. Därefter har inflationen sjunkit och ligger nu nära målet på två procent.
Ett variationsband för inflationsmålet
När inflationsmålet först infördes 1993, tillämpande Riksbanken:Riksbanken ett ”toleransintervall” på +/- 1 procentenhet. Detta avskaffades dock 2010 för att Riksbanken då bedömde att det inte fyllde någon funktion längre. Sedan 2017 kommunicerar man istället att man har ett ”variationsband” om 1-3 procent. Detta innebär dock inte att inflationsmålet är helt uppnått så länge inflationen ligger inom det intervallet, utan målet är fortfarande 2 procent. Variationsbandet finns snarare till för att kommunicera att man inte kan detaljstyra inflationen.