Penningpolitik och oljepriset

Inflation innebär att priserna stiger. Man mäter inflationen genom att räkna ut hur mycket priset på en varukorg har ökat jämfört med för ett år sedan. Om inflationen är 2 procent innebär det att konsumentpriserna är 2 procent högre än de var förra året.

Det kommer dock inte vara så att priset på varje enskild vara stiger med exakt 2 procent per år. Ibland sker till exempel en effektivisering av produktionen som gör att en vara blir billigare att producera. Andra gånger blir någon vara extra populär så att företagen kan ta ut ett högre pris på just den varan. Man talar då om relativa prisförändringar. Sådana anpassningar av priserna är naturliga svar på förändringar i produktionen eller efterfrågan och det finns ingen anledning att försöka motverka dem med penningpolitik.

Priserna brukar dock inte anpassas direkt i alla branscher. Det kan vara svårt för företagen att höja sina priser av olika anledningar. Ett klädföretag som marknadsfört en ny jacka för 999 kronor i en stor reklamkampanj kan inte ändra priset till 1 199 på dagen. Det kallas för att priserna ibland är stela. När priserna inte anpassas till förändrade villkor uppstår snedvridningar i ekonomin. Det produceras eller konsumeras "för mycket" eller "för lite" av vissa varor när priserna inte fungerar som en korrekt signal på marknaden.

Fokus på stela priser och varaktig inflation

Teoretiskt sett bör därför penningpolitiken ägna mer kraft åt att korrigera inflation som uppstår till följd av stela priser. Man brukar ofta rensa bort de priser som varierar mycket för att få en mer stabil mätning på hur det allmänna prisläget i ekonomin utvecklas. Ett exempel på det är att många centralbanker följer något mått på inflationen exklusive energipriser. Energipriserna är nämligen både volatila och flexibla.

I diagrammet kan man se ett nära samband mellan förändringstakten i oljepriset mätt i kronor och inflationen i Sverige. Oljepriset bestäms på världsmarknaden och är oberoende av den inhemska konjunkturen i Sverige. Riksbankens penningpolitik kan därför inte påverka oljepriset men den påverkar växelkursen.

Det är också så att penningpolitiken verkar med fördröjning. Om centralbanken skulle försöka motverka tillfälliga svängningar i inflationen skulle de därför riskera att strama åt ekonomin precis när priserna har vänt ner igen. Därför brukar man säga att centralbanken kan tillåta att ”släppa igenom” inflation som är orsakad av tillfälliga faktorer. Det är mer motiverat att anpassa räntenivån när det finns tecken på att en stigande inflation beror på ett högt inhemskt pristryck. Ett sådant kan uppstå om ekonomin befinner sig i högkonjunktur, då ekonomin kan behöva kylas av med hjälp av en högre ränta. Men i praktiken kan alltid en tillfällig ökning få spridningseffekter så att uppgången i inflationen visar sig bli mer utdragen än vad man först trodde.