Arbetsmarknad

Det finns många faktorer som påverkar vilken lön man får. Det handlar exempelvis om hur avancerat arbetet är, vilka krav som ställs och hur väl man genomför det. I teorin pratar man ofta om att lönen ska spegla en persons produktivitet. Faktorer som exempelvis utbildning, och erfarenhet tenderar att höja produktiviteten. Många arbetsplatser och arbetstagare omfattas av kollektivavtal som sätter löneläget på en övergripande nivå genom förhandlingar mellan fackförbund och arbetsgivareförbund. En lön tenderar att öka över tid då man lär sig arbetsuppgiften bättre eller tar del av nya arbetsuppgifter. Läs mer om hur löner sätts här.

Inflation innebär att pengar tappar i värde och att man behöver betala mer för samma vara än tidigare. En hög inflation kan äta upp löneökningar om prisökningen i samhället är högre. En löneökning innebär alltså inte nödvändigtvis att köpkraften ökar. Om priserna stiger lika mycket som lönen höjs är köpkraften varken större eller mindre än innan löneökningen. Å andra sidan kan löneökningar i sig också leda till ökad inflation. Stora löneökningar i ekonomin kan på detta sätt förvandlas till luft när priserna börjar stiga till följd av inkomstökningarna. I värsta fall kan man hamna i en löne-pris-spiral där löneökningar driver upp priserna, vilket i sin tur leder till krav på ännu större löneökningar som driver upp inflationen ännu mer. 

Sverige har en utveckling där allt större del av befolkningen blir allt äldre. Enligt det allmänna pensionssystemet i Sverige är pensionärernas inkomster beroende av hur många som arbetar. Det är också välfärdsystemen som exempelvis vård och äldreomsorg.  När en större del av befolkningen blir äldre och går i pension minskar även skatteintäkterna och försörjningsbördan för systemen blir högre för de som arbetar. En fråga som ofta diskuteras är därför hur vi löser finansieringen av pensionssystemet och välfärden framöver. Läs mer om den demografin i Sverige och utvecklingen här.

Att jobba svart betyder att man inte betalar skatt på sin lön. Företaget man arbetar för betalar inte heller arbetsgivaravgifter. Det är olagligt både att jobba och att anställa svart i Sverige. För den egna personen innebär det också stora risker. Man saknar försäkring vid olyckor på jobbet och man går miste om framtida pension eftersom lönen inte är pensionsgrundande. Arbetar man svart omfattas man i inte heller av kollektivavtal eller regler kring uppsägning. Därutöver förlorar också samhället resurser till bland annat vård, skola och omsorg. Även om de som arbetar och anställer svart inte betalar skatt till den offentliga välfärden så har de rätt att ta del av den. Det innebär att lika många människors behov ska tillgodoses men med mindre pengar.

I Sverige rapporterades länge arbetslösheten på ett sätt som inte gjorde den fullt jämförbar med arbetslösheten i andra länder. Skillnaden bestod främst i att man i Sverige utgick från åldersgruppen 16-64 år, medan den internationella standarden var 15-74 år. Dessutom valde man också, till skillnad från internationell standard, att inte räkna heltidsstuderande som söker arbete som arbetslösa i den svenska statistiken. Riksdagen beslöt dock under 2007 att ändra sina instruktioner till Statistiska centralbyrån (SCB) så att Sverige anslöt sig till den internationella definitionen på arbetslöshet. Effekten blev att arbetslösheten justerades upp med cirka en procentenhet.

Disponibel inkomst är den inkomst man har kvar efter skatt. Den kan användas för konsumtion eller sparande. Den disponibla inkomsten omfattar alla inkomster efter skatt som exempelvis lön, pension och kapitalinkomster samt alla transfereringar som exempelvis barnbidrag och sjukpenning. Du kan läsa mer om den disponibla inkomsten i Sverige här.

Kollektivavtal tecknas mellan en arbetsgivarorganisation, eller enskild arbetsgivare, och en arbetstagarorganisation. Kollektivavtal reglerar bland annat löner och övriga anställningsvillkor. Omkring 90 procent av löntagarna i åldern 16-64 år omfattades av kollektivavtal (inklusive hängavtal) år 2017 enligt Medlingsinstitutet. Under avtalsförhandlingar har arbetstagarens fackliga organisation rätt att vidta stridsåtgärder, till exempel strejk. Arbetsgivarnas motvapen kallas lockout och innebär att anställda stängs ute från arbete. I dagens konkurrensutsatta ekonomi har det dock blivit alltför kostsamt att lockouta personal och stridsåtgärden används inte längre i nämnvärd utsträckning. Du kan läsa mer om avtalskonstruktioner här och om strejker här.

Lagen om anställningsskydd, LAS, reglerar bland annat uppsägningstider, löner under uppsägningstider, turordning och giltighet av uppsägningar, tidsbegränsade anställningar och företrädesrätt vid återanställning med mera. Syftet med lagen är att skydda arbetstagare under uppsägning och avsked. LAS är ofta omdebatterad. Kritiken innehåller både argument kring att LAS inte skyddar arbetstagare tillräckligt och att lagen minskar rörligheten på arbetsmarknaden, vilket gör det svårare för ungdomar och personer som har en svag ställning på arbetsmarknaden att få arbete.

Ofta pratar man om att så många som möjligt ska vara i arbete. Då syftar man normalt på att så få som möjligt ska vara arbetslösa. Att arbetslösheten går ner behöver dock inte betyda att fler personer arbetar, alltså att sysselsättningen stiger. Man kan exempelvis gå från arbetslöshet till förtidspension, studier eller sjukskrivning. Därför är det viktigt att inte bara prata om arbetslösheten utan också om sysselsättningen. Om sysselsättningen ökar så är det fler personer som faktiskt arbetar och bidrar med resurser till den välfärd som vi alla kan behöva. Läs mer om begepp och statistik kring arbetsmarknaden här.