Investeringskvot
Senast uppdaterad: 2024-10-07
Alla ekonomier är beroende av att det görs investeringar som ökar möjligheterna till att producera och som stärker konkurrenskraften. I Sverige har investeringskvoten haft en stigande trend sedan bottennoteringen under 90-talskrisen.
Det fysiska kapitalet, såsom maskiner och byggnader, förslits och blir omodernt. För att inte tappa produktionskapacitet och konkurrenskraftkonkurrenskraft: behöver företagen därför investera. Ett sätt att följa hur investeringarna förändras över tid är att relatera dem till storleken på den totala produktionen, BNP. Detta mått kallas för investeringskvotinvesteringskvot:.
Historiskt sett har investeringskvoten varierat över tiden. Under rekordåren på 1950- och 60-talen steg den från omkring 20 till närmare 30 procent. De efterföljande decennierna präglades av avtagande investeringar och investeringskvoten nådde en bottennivå under krisåren i början av 90-talet.
Under andra halvan av 1990-talet skedde en återhämtning och investeringskvoten började närma sig samma höga nivåer som under rekordåren. Det som bland annat drev utvecklingen var ökade investeringar i immateriella tillgångar, som forskning och utveckling (FoUFoU:) och datorprogram. När IT-bubblan därefter sprack i början på 2000-talet vände utvecklingen nedåt igen.
I samband med finanskrisen 2009 föll bostadsinvesteringarna påtagligt. Bostadsbyggandet repade sig däremot och uppvisade under åren 2013 till 2017 mycket höga tillväxtsiffror. Uppgången var så kraftig att den utgjorde en av de viktigaste förklaringarna bakom BNPBNP:-tillväxten i stort under dessa år.
På grund av ändrade förhållanden på bostadsmarknaden, med bland annat en väsentligt svagare prisutveckling, stundtals till och med fallande priser, har dock bostadsbyggandet vänt nedåt igen. År 2023 svarade bostäder för omkring en tiondel av de totala investeringarna. Räknar man också in andra typer av byggnader är andelen cirka 42 procent.
Det är fritt att använda sig av våra diagram men ange gärna Ekonomifakta som källa.