Global handel bidrog till ett lyft ur extrem fattigdom

Målsättning om att halvera den extrema fattigdomen
Efter det kalla krigets slut anordnades flera FN-konferenser i början av 1990-talet, för att diskutera frågor som världsfattigdom och undernäring. År 1995 samlades världens ledare i Köpenhamn, vilket utmynnade i Copenhagen Declaration on Social Development. Året därefter publicerades rapporten Shaping the 21st Century där målsättningarna konkretiserades. Ett viktigt mål för mänsklig utveckling var att halvera andelen av världens befolkning som levde i extrem fattigdom fram tills 2015.

År 1990 hade 36 procent av befolkningen i världen så låg levnadsstandard att de ansågs leva i extrem fattigdom, enligt Världsbankens definition. Samtidigt var en betydande befolkningsökning på väg, särskilt i de mindre ekonomiskt utvecklade delarna av världen. Mellan 1990 och 2015 ökade världens befolkning från 5,3 till 7,3 miljarder människor. Befolkningsökningen skedde nästan helt i mindre ekonomiskt utvecklade delar av världen. Att minska fattigdomen kraftigt, i en tid då befolkningen växte, var ingen enkel utmaning. Ändå lyckades man faktiskt halvera andelen av världens befolkning som levde i extrem fattigdom.

Andelen som levde i extrem fattigdom minskade med två tredjedelar
Redan år 2009 hade andelen av världens befolkning som lever i extrem fattigdom minskat till knappt 18 procent, det vill säga hälften så hög nivå som under 1990. Till år 2015 minskade andelen till 10 procent, en knapp tredjedel av vad den hade varit. Målsättningen om att halvera den extrema fattigdomen nåddes alltså tidigare än tänkt, och under hela perioden minskade nivån med drygt två tredjedelar. Ett annat sätt att mätta fattigdomen är att se på andelen som lever i djup fattigdom. År 1990 var det en majoritet på 56 procent av världens befolkning som levde i djup fattigdom, enligt Världsbankens definition. Denna andel mer än halverades till knappt 27 procent år 2015. I figuren nedan visas hur andelen av världens befolkning som lever i djup respektive extrem fattigdom utvecklades över tid.

Mer än en miljard personer lyftes ur extrem fattigdom
Den rapport som FN publicerade år 2015, för att beskriva den utveckling som hade skett, ger perspektiv på den betydande utvecklingen som skedde. Antalet som levde i extrem fattigdom minskade från 1,9 miljarder personer år 1990 till 836 miljoner år 2015. Mer än en miljard personer lyftes ur extrem fattigdom, vilket är den största fattigdomsminskningen i historien. Denna unika utveckling sammanföll med flera andra viktiga förändringar. Antalet personer som räknas till den globala medelklassen nästan trefaldigades. Antalet barn som inte gick i skolan minskade från 100 miljoner år 2000 till 57 miljoner år 2015, då framför allt flickor fick ökade möjligheter till utbildning. Dödligheten bland barn under fem års ålder nästan halverades efter 1990 och mödradödligheten minskade också med nära hälften.

Den radikala minskningen av fattigdomen var ett viktigt steg i mänsklig utveckling, och under 2015 publicerade Världsbanken tillsammans med Världshandelsorganisationen WTO en gemensam rapport, om den roll som handeln hade spelat i att minska världsfattigdomen. Rapporten når slutsatsen att det faktum att fler länder hade integrerats i den globala handeln hade spelat en avgörande roll för att göra fattigdomsminskningen möjlig. I rapporten står (översatt till svenska, s. 7): "Antalet personer som lever i extrem fattigdom runt om i världen har minskat med cirka en miljard sedan 1990. Utan ett växande deltagande av utvecklingsländer i internationell handel, och fortsatta ansträngningar för att sänka hinder för marknadsintegration, är det svårt att se hur denna minskning kunde ha uppnåtts".

Fattigdomen minskade särskilt i Kina, Sydasien och Sydamerika
I figurerna nedan visas utvecklingen av den extrema, och djupa, fattigdomen, i olika regioner av världen. Något som kan överraska läsare i dag är att den del av världen som hade allra mest fattigdom för tre årtionden sedan inte var Afrika söder om Sahara, utan Kina. År 1990 levde hela 90 procent av Kinas befolkning i djup fattigdom och två tredjedelar av landets invånare levde i extrem fattigdom. Kina genomgick dock en omvandling från en planekonomisk modell med omfattande fattigdom, till en mer marknadsbaserad ekonomi med handel med omvärlden. Andelen som lever i djup fattigdom i landet minskade från 90 till 5 procent mellan 1990 och 2016. Minskningen av landets extremt fattiga var ännu mer dramatisk – från 66 till en halv procent under samma period. Även i Sydasien, samt i Sydamerika och Karibien, skedde en betydande minskning av fattigdomen. Afrika söder om Sahara har haft en mindre påtaglig minskning av andelen som lever i extrem fattigdom, men även i denna del av världen har nivån minskat.