Kostnadseffektivitet inom hälsoekonomi

Senast uppdaterad: 2025-08-27

När man pratar om kostnadseffektivitet inom hälsoekonomi handlar det om att få bästa möjliga hälsa med de resurser som finns tillgängliga. Genom att jämföra kostnaderna och effekterna av olika behandlingar kan man avgöra om en ny metod är ett bra sätt att använda resurserna, eller om de gör större nytta någon annanstans.

Kostnadseffektivitet är ett relativt begrepp. För att avgöra om en behandling är kostnadseffektiv behöver den jämföras med ett annat alternativ. Det alternativet kan vara en annan läkemedelsbehandling, en helt annan typ av vård, eller till och med att inte behandla alls. Genom att använda kostnadseffektivitetsanalyser kan man utvärdera om en ny och ofta dyrare behandlingsmetod är mer kostnadseffektiv jämfört med en traditionell behandling.

Ett centralt mått inom kostnadseffektivitetsanalyser är inkrementell kostnadseffektivitetskvot (ICERICER:). ICERICER: används för att beräkna den extra kostnaden per vunnen enhet hälsa – oftast uttryckt som kostnadkostnad: per kvalitetsjusterat levnadsår (QALYQALY:). Det innebär att man jämför skillnaden i kostnader mellan två behandlingar med skillnaden i deras effekt.

En sjukdom kan exempelvis ha två möjliga behandlingar, A och B. Anta att behandling A är en ny medicin mot hjärtsvikt, medan behandling B är befintlig standardbehandling mot hjärtsvikt. Vanligtvis uppstår behovet av en kostnadseffektivitetsanalys till följd av att den nya behandlingen kostar mer men har bättre hälsoeffekter. Hälsoffekten mäts vanligen i kvalitetsjusterade levnadsår (QALYQALY:). Beslutsfattare kan sedan avgöra om den extra kostnaden som skiljer behandling A från B är rimlig för att betala för förbättrade hälsoeffekter.

ICERICER: uttrycks som kostnadkostnad: per vunnen effekt och beräknas som en kvotkvot: av skillnader i kostnadkostnad: och effekt mellan dessa behandlingar:

Kostnadseffektivitetsplanet

Diagrammet nedan visar hur kostnadseffektiviteten för en ny behandling kan bedömas beroende på dess kostnadkostnad: och hälsoeffekt i förhållande till betalningsviljan.

• Om en ny behandling har lägre kostnadkostnad: och bättre hälsoeffekt (gula området), är den dominant och kostnadseffektiv.
• Om en behandling däremot har högre kostnadkostnad: och sämre hälsoeffekt (röda området), är den dominerad och bör undvikas.

I de vitfärgade kvadranterna är kostnadseffektiviteten beroende av betalningsviljan för vunnen effekt. Lutningen på den blå linjen motsvarar betalningsviljan, det så kallade tröskelvärdet:

• Låg betalningsvilja – lutningen är flackare och färre behandlingar anses kostnadseffektiva.
• Hög betalningsvilja – lutningen är brantare och fler behandlingar accepteras trots högre kostnadkostnad:.
• Om ICERICER:-värdet faller inom område A betraktas den nya behandlingen som kostnadseffektiv.
• I område B är kostnadseffektiviteten mindre tydlig. Den nya behandlingen har i det här fallet än lägre kostnadkostnad: än den traditionella ger också en sämre hälsoeffekt. I detta fall tolkas resultaten från ICERICER:-ekvationen inte som kostnadkostnad: per vunnet QALYQALY:, utan i stället som en besparing per förlorat QALYQALY:.

Tröskelvärdet representerar den kostnadkostnad: per hälsoeffekt, oftast per QALYQALY:, som man är beredd att betala för en ny behandling. För detta finns det ingen absolut siffra och det skiljer sig mellan länder. I Sverige finns ingen fast gräns utan Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket bedömer kostnadseffektivitet utifrån sjukdomens allvarlighetsgrad.