Artikel
Den stillsamma investeringsboomen
Publicerad 2007-11-23 av Fredrik Carlgren
Färska siffror tyder på att investeringarna i näringslivetnäringslivet: ökar med 7 miljarder kronor detta år. Varför är det ändå inte en självklarhet att tala om en investeringsboom?
Då SCBSCB: i maj publicerade sin prognosprognos: över industrins investeringar för 2007 togs det emot som ett glädjebud. Siffrorna pekade nämligen på ett rekordår – upp 15 procent sedan 2006. Inte sedan mätningarna startade för 12 år sedan hade uppgången varit så stor. Dagens IndustriIndustri: talade om en ”investeringsboom”.
I veckan skrev SCBSCB: ned prognosen för 2007 med 5 miljarder kronor. Nu ser uppgången ut att stanna vid 11 procent. Detta är alltjämt en stark siffra, om än inte ett rekord.
Men alldeles oavsett om ökningen i slutändan kommer att landa på 11 eller 15 procent kan användandet av ordet ”boomboom:” vara lite vanskligt i sammanhanget. Ordvalet kan ge intrycket att vi i Sverige håller på att springa ifrån omvärlden. Det gör vi inte.
Under genomsnittet
Under en lång tid har Sverige haft en lägre investeringskvotinvesteringskvot: än våra europeiska grannar. Investeringskvoten mäter hur mycket som investeras i förhållande till hur mycket som produceras och visar därmed hur väl vi rustar oss inför framtiden.
Jämför man den svenska investeringskvoten med euroeuro:-länderna har vi, med några få undantag mot slutet av 90-talet, legat en bra bit under genomsnittet de senaste 15 åren. Det är alltså från dessa låga nivåer en eventuell investeringsboom tar avstamp.
Investeringskvoten i Sverige och euro-länderna
Fasta bruttoinvesteringar som andel av BNPBNP:, procent
Källa: OECDOECD:. Egna beräkningar.
Fotnot: Bostadsinvesteringar har exkluderats; löpande priserlöpande priser: i beräkningarna.
Tillflödet större än läckaget?
Varför är då det längre perspektivet viktigt i sammanhanget? Räcker det inte med att vi - just nu - upplever en ”boomboom:” och - just nu - närmar oss omvärlden på denna punkt? Svaret är nej och för att illustrera varför kan vi använda ett av nationalekonomins mer udda pedagogiska grepp; liknelsen mellan en ekonomis produktionskapacitet och ett badkar.
I denna liknelse motsvaras våra maskiner och annat realkapitalrealkapital: som används i produktionen, av själva badvattnet. Investeringarna ökar realkapitalet, likt kranen fyller badkaret med nytt vatten. Men samtidigt slits och föråldras maskinerna; avloppsventilen i badkaret läcker. För att kunna producera mer behöver vi mer realkapitalrealkapital:; tillflödet måste vara större än läckaget.
Det viktiga är att om vi minskar tillflödet ett år, måste vi fylla på ännu mer nästa år för att kompensera för minskningen. Som jämförelsen med euroeuro:-länderna visar har vi en hel del år att kompensera för. Av den anledningen får vi hoppas att årets investeringsuppgång inte uteslutande kan förklaras av högkonjunkturen; kanske är uppsvinget i själva verket ett tecken på att företagen håller på att få en mer optimistisk syn på produktionens förutsättningar i Sverige? Om några år vet vi.
Läs mer:
