Ginikoefficienten - internationellt

Senast uppdaterad: 2025-09-05

Ginikoefficienten används för att mäta och jämföra inkomstspridningen inom populationer, oftast olika länder. En låg ginikoefficient visar på en jämnare fördelning av inkomster, medan ett högt värde tyder på större inkomstspridning. Sverige kännetecknas av en relativt jämn inkomstfördelning i jämförelse med många andra europeiska länder.

Vad mäter Ginikoefficienten?

Ginikoefficienten mäter inkomstspridningen inom ett land och kan ta ett värde mellan 0 och 100. I ett land med värde 0 har invånarna exakt samma inkomstinkomst: medan värdet 100 innebär det motsatta, det vill säga att en enda person har all inkomstinkomst:. Ginikoefficienten används framförallt för att jämföra olika länders inkomstfördelning med varandra.

År 2024 hade Sverige en ginikoefficient på 27,6. Vid en internationell jämförelse är det en relativt låg inkomstspridning. I Eurostats sammanställning är Slovakien det land som uppvisar minst inkomstskillnader med en ginikoefficient på 21,6. Skillnaderna mellan länderna i övre delen av listan är dock små. Högst inkomstspridning uppvisar Turkiet. Bland länderna i EUEU: uppvisar Lettland, Litauen och Bulgarien störst inkomstskillnader.

Under det senaste decenniet har Sverige konsekvent tillhört de länder inom Europa med minst inkomstspridning. Sverige har visserligen tappat placering men det beror framförallt på att länder som Polen och Irland har klättrat. Avståndet mellan länderna är dessutom små. Fyra av de tio länder med lägst ginikoefficient har i stort sett samma värde.

Ginikoefficienten - inte alltid rättvisande

Ginikoefficienten beräknas vanligtvis utifrån disponibel inkomstdisponibel inkomst: efter skatter och transfereringar, vilket också är den definition som används för värdet i diagrammet här ovanför. Måttet tar inte hänsyn till andra omfördelande effekter som kan komma av exempelvis offentligt finansierad välfärdvälfärd:, så som skola och sjukvård. Tar man hänsyn till omfördelningseffekterna av skattefinansierad välfärdvälfärd: minskar inkomstspridningen i Sverige och i de övriga nordiska länderna.

Ginikoefficienten har även andra begränsningar, bland annat fokuserar måttet enbart på relativa inkomster och inte på inkomstnivåer i länderna. Två länder kan exempelvis uppvisa samma ginikoefficient trots att de skiljer sig åt när det kommer till levnadsstandard och inkomstnivå. Det är inte heller ovanligt att ginikoefficienten sjunker när samtliga invånare i ett land blir fattigare och stiger när alla blir rikare. Mellan 2008 och 2010 minskade inkomstspridningen på Island markant. till följd av den ekonomiska krisen som då rådde . Krisen gjorde att alla inkomstgrupper blev fattigare, men eftersom de lägsta inkomstgrupperna minskade mindre i inkomstinkomst: trycktes inkomstspridningen ihop.

I Sverige har alla inkomstgrupper fått högre disponibel inkomst under senare år. I och med jobbskatteavdraget har inkomsterna efter skatt ökat mest för de som har ett jobb - vilket också ökat inkomstspridningen. Ginikoefficienten tar inte hänsyn till förmögenhet. Det innebär att länder med låg inkomstspridning, men där ett fåtal har all förmögenhet, kan ha en låg ginikoefficient.

Ett annat sätt att jämföra länders inkomstfördelning är genom att studera lönepercentiler. Då jämför man istället lönespridningen mellan låga och höga löner i samhället. Exempelvis jämför man hur stora skillnader det är mellan de 10 procent som har högst löner och de 10 procent som har lägst. Det är också vanligt att man jämför de lägsta lönerna med medianlönen.