Artikel
Löneökningar och inflation - 80-talstema i retur?
Publicerad 2007-05-14 av Jacob Öljemark
Årets löneavtal innebär mer av central fördelning av lönerna än på många år. Frågan är hur stora de totala löneökningarna blir. Intresset riktas nu mot löneglidningen, löneökningar utöver avtalen.
LöneglidningLöneglidning: definieras som löneökningar utöver vad parterna har kommit överens om i kollektivavtalkollektivavtal:. Sådana löneökningar har alltid förekommit eftersom löneavtalen inte tillräckligt återspeglar utbudutbud: och efterfråganefterfrågan: på arbetskraftarbetskraft: på arbetsmarknadenarbetsmarknaden:. En anpassning av lönerna till marknadskrafterna sker därför i efterhand.
Men under 1990-talet blev det allt vanligare med avtal utan ett angivet belopp för de individuella löneökningarna. Ungefär hälften av de anställda på arbetsmarknadenarbetsmarknaden: omfattades 2006 av avtal utan någon sådan individgaranti. Det innebär bättre förutsättningar för att marknadsanpassningen av lönerna kan ske inom ramen för kollektivavtalet. Löneökningarna blir då resultatet av den lokala lönebildningen i företagen och på arbetsplatserna. Att det verkligen tycks vara så visas av att löneglidningen minskade från 5-procentiga nivåer under 1980-talet ned till under 1 procent den senaste avtalsperioden.
Styrande regler om fördelning
I de avtal som hittills har slutits i årets avtalsrörelseavtalsrörelse: finns regler både om individgarantier och om förändringar av lönerelationerna i företagen genom höjningar av de lägsta lönerna. Det är LO-förbunden som har drivit fram den centrala fördelningen. LO har samtidigt varnat för att om arbetsgivarna ger löneökningar utöver avtalen kan det bidra till inflationen.
Men företagen är inte nöjda med de starka centrala inslagen i årets avtal. Företagen vill råda över så stor del av löneökningarna som möjligt, eftersom det är i företagen som utrymmet för löneökningar skapas. Man vill också använda lönen som ett redskap för att attrahera och behålla anställda. Om det mesta av löneutrymmet tas i anspråk av centrala parterparter: finns det inte längre några kopplingar mellan arbetet och värdet för företaget av det. Löneökningar som beslutas i företagen är inte heller inflationsdrivande, hävdar företagen. Problemet är kostnadsökningarna som beslutas utanför företagen.
Men företagen är inte nöjda med de starka centrala inslagen i årets avtal. Företagen vill råda över så stor del av löneökningarna som möjligt, eftersom det är i företagen som utrymmet för löneökningar skapas.
Ingen kan säga hur stora löneökningarna utöver löneavtalen kommer att bli, men klart är att den som vill förutspå de totala löneökningarna kommer att intressera sig för löneglidningen.
Nedan visas avtalade och verkliga löneökningar inom industrin under de senaste avtalsperioderna.
Avtalade och verkliga löneökningar inom industrin
Källa: MedlingsinstitutetMedlingsinstitutet: och Industrins Ekonomiska Råd.
De senaste avtalsrörelserna har löneökningarna utöver avtalen varit något mindre än 1 procent, men mer än 1 procent om man räknar bort värdet av arbetstidsförkortningen på ungefär en halv procentenhet om året.
I år är den avtalade löneökningen betydligt högre än tidigare, 3,4 procent. Arbetstidsförkortning förekommer inte i årets avtal. Nationalekonomer har bedömt att löneglidningen i år blir mellan 1 och 2 procent, vilket innebär totala löneökningar på över 5 procent.
Inflationstrycket kan öka
Kombinationen av centralt fastställda ökningar med ett minskat utrymme för lokal fördelning och en god konjunkturkonjunktur: med brist på arbetskraftarbetskraft: i vissa sektorer, kan alltså bidra till att öka inflationstrycket – och trycket på RiksbankenRiksbanken: att ytterligare höja räntan.