Kapitalinkomstskatt

Kapitalinkomstskatt, eller kapitalskatt i mer vardagligt tal, är ett samlingsbegrepp för skatter på utdelningar, ränteintäkter och kapitalvinster. Till exempel vinst som kan uppkomma vid försäljning av aktier.

I normalfallet beskattas kapitalvinster och utdelningar med 30 procent i Sverige. Det finns dock viktiga undantag. I onoterade bolag som inte klassas som fåmansbolag är skatten något lägre, 25 procent. För delägarare i onoterade fåmansföretag som är aktiva i bolagets verksamhet är beskattningen mer komplicerad genom de så kallade 3:12-reglerna (se faktaruta längst ner). Skatten kan i dessa fall variera från 20 till 57 procent beroende på faktorer som ägarstruktur, löneuttag, kommunalskatt etc. Därutöver finns det ytterligare ett specialfall gällande fastigheter. Vinsten från en försäljning av en privatbostad tas till exempel endast upp till två tredjedelar vilket innebär en effektiv skattesats på 22 procent.

Internationella jämförelser av kapitalbeskattningen är alltid svåra att göra eftersom regelverken ofta är komplicerade och innehåller många specialfall. I vissa länder har man till exempel en progressiv beskattning, det vill säga att skattesatsen ökar ju högre kapitalinkomsten är. Det är heller inte ovanligt att länder tillämpar lägre skattesatser om man ägt aktierna under en längre tid. Detta för att premiera långsiktigt ägande. Sådana regler försvårar givetvis jämförelser, men genom att titta på den lägsta respektive högsta möjliga skattesatsen kan man ändå skapa sig en bild av skillnaderna.

En sådan studie är gjord av konsultföretaget Skeppsbron Skatt på uppdrag av Svenskt Näringsliv och kartlägger skillnaderna mellan Sverige och 15 andra OECD-länder utifrån 2018 års regelverk. Jämförelsen visar på betydande skillnader mellan länderna. För svensk del kan man konstatera att den högsta skattesatsen, både vad gäller kapitalvinster och utdelningar, klart överstiger alla andra länder i sammanställningen. Inget annat land kommer upp i de nivåer som kan bli aktuella i svenska fåmansbolag. Detta beror på att kapitalvinsterna och utdelningarna då läggs ovanpå andra tjänsteinkomster och träffas av både kommunal och statlig inkomstskatt. För en person boende i Stockholm kan skatten då uppgå till 55 procent, vilket är den siffra som används i studien. Hade istället riksgenomsnittet för kommunalskatten använts skulle den ha uppgått till 57 procent.

Ser man till de lägsta skattesatserna finns även där stora skillnader. Flera länder tillämpar nollskattesatser i vissa situationer. Ett par länder har visserligen högre lägstanivå än Sverige, men jämfört med genomsnittet ligger Sverige högt även ur detta perspektiv. Det oviktade genomsnittet för övriga 15 OECD-länder ligger på 13 procent för utdelningar och 14 procent för kapitalvinster, vilket kan jämföras med Sveriges lägsta möjliga skattesats, 20 procent.

I Sverige är det reglerna som omgärdar fåmansbolag som gör att skatten kan variera i ett så brett intervall som 20 till 57 procent. Om man istället fokuserar på kapitalbeskattningen på innehav i noterade bolag är skattesatsen 30 procent. Det är dock viktigt att komma ihåg att kapitalvinster eller utdelningar som träffas av denna skattesats redan har beskattats i ett tidigare led genom bolagsskatten. Om vinsten till exempel uppgår till 10 000 kronor betalar företaget först bolagsskatt på 21,4 procent, vilket motsvarar 2 140 kronor i skatt. Om resterande 7 860 kronor delas ut till aktieägarna går ytterligare 2 358 kronor till skatt (7 860 x 30 %). Den totala skatten på vinsten blir därför 4 498 kronor, eller 44,98 procent.

Kapitalskatten påverkar tillsammans med andra ägarskatter bland annat investeringsnivån. En hög kapitalskatt gör vissa investeringar olönsamma och dämpar därmed investeringsviljan. Detta kan i förlängningen inverka negativt på ett lands produktivitet och framtida välstånd.

Tidigare ansåg man att detta problem inte var särskilt stort. Tanken var att utländska ägare går in och ersätter de investeringar som blir olönsamma för inhemska aktörer på grund av skatten. På så sätt skulle en avvikande kapitalbeskattning endast påverka graden av utländskt ägande, inte den totala investeringsvolymen i landet. Under senare decennier har dock detta synsätt ifrågasatts. Nyare empiriska studier visar att ägarskatter har tydliga effekter, inte bara på ägarstruktur utan även belåningsgrad och investeringar. Studier visar till exempel att det finns en home bias, det vill säga att ägare är mer benägna att investera i sina hemländer än i utlandet. Genom att skapa sämre villkor för inhemska ägare riskerar ett land därför att vissa investeringar som egentligen är lönsamma uteblir helt. (För en fördjupad diskussion om ägarskatters effekter, se exempelvis ESO-rapporten 2014:3 ”Företagandets förutsättningar” av Magnus Henrekson och Tino Sanandaji.)