Kapitalinkomstskatt

Kapitalinkomstskatt, eller kapitalskatt i mer vardagligt tal, är ett samlingsbegrepp för skatter på utdelningar, ränteintäkter och kapitalvinster. Till exempel vinst som kan uppkomma vid försäljning av aktier.

I normalfallet beskattas kapitalvinster och utdelningar med 30 procent i Sverige. Det finns dock viktiga undantag. I onoterade bolag som inte klassas som fåmansbolag är skatten något lägre, 25 procent. För delägarare i onoterade fåmansföretag som är aktiva i bolagets verksamhet är beskattningen mer komplicerad genom de så kallade 3:12-reglerna. Skatten kan i dessa fall variera från 20 till drygt 50 procent beroende på faktorer som ägarstruktur, löneuttag, kommunalskatt etc. Därutöver finns det ytterligare ett specialfall gällande fastigheter.

Generellt är det svårt att göra internationella jämförelser av kapitalbeskattningen på grund av regelverkens komplexitet. Precis som i Sverige tillämpas i praktiken ofta flera olika skattesatser. Ett sätt att ändå få en översiktlig bild av skillnaderna är genom att jämföra de lägsta respektive högsta skattesatserna. En sådan studie är gjord av konsultföretaget Skeppsbron Skatt på uppdrag av Svenskt Näringsliv. Den kartlägger kapitalbeskattningen i Sverige och 15 andra OECD-länder utifrån 2018 års regelverk. Studien visar att det finns betydande skillnader mellan länderna.

För svensk del kan man konstatera att den högsta skattesatsen, både vad gäller kapitalvinster och utdelningar, ligger klart högst i jämförelsen. Inget annat land kommer upp i de nivåer som kan bli aktuella i svenska fåmansbolag. Detta beror på att kapitalvinster och utdelningar skattemässigt kan läggas ovanpå tjänsteinkomster och därmed träffas av både kommunal och statlig inkomstskatt. För en person boende i Stockholm kan skatten då uppgå till 55 procent (år 2018).

Ser man till de lägsta skattesatserna finns även där stora skillnader mellan länderna. Några ligger en bit över Sveriges lägstanivå medan andra, i vissa situationer, tillämpar nollskattesatser. Den sammantagna bilden är dock att Sverige ligger högt även ur detta perspektiv. Det oviktade genomsnittet för övriga 15 länder i studien uppgår till 13 procent för utdelningar och 14 procent för kapitalvinster, vilket kan jämföras med Sveriges lägsta möjliga skattesats på 20 procent.

Kapitalskatten påverkar tillsammans med andra ägarskatter bland annat investeringsnivån. En hög kapitalskatt gör vissa investeringar olönsamma och dämpar därmed investeringsviljan. Detta kan i förlängningen inverka negativt på ett lands produktivitet och framtida välstånd.

Tidigare ansåg man att detta problem inte var särskilt stort. Tanken var att utländska ägare går in och ersätter de investeringar som blir olönsamma för inhemska aktörer på grund av skatten. På så sätt skulle en avvikande kapitalbeskattning endast påverka graden av utländskt ägande, inte den totala investeringsvolymen i landet. Under senare decennier har dock detta synsätt ifrågasatts. Nyare empiriska studier visar att ägarskatter har tydliga effekter, inte bara på ägarstruktur utan även belåningsgrad och investeringar. Studier visar till exempel att det finns en home bias, det vill säga att ägare är mer benägna att investera i sina hemländer än i utlandet. Genom att skapa sämre villkor för inhemska ägare riskerar ett land därför att vissa investeringar som egentligen är lönsamma uteblir helt. (För en fördjupad diskussion om ägarskatters effekter, se exempelvis ESO-rapporten 2014:3 ”Företagandets förutsättningar” av Magnus Henrekson och Tino Sanandaji.)