Sociala avgifter

Den lagstadgade arbetsgivaravgiften uppgår i normalfallet till 31,42 procent och beräknas på den anställdes lön samt på skattepliktiga kostnadsersättningar och förmåner. För en anställd som tjänar 30 000 kronor i månaden blir arbetsgivaravgiften 30 000 × 0,3142 = 9 426 kronor per månad.

Den lagstadgade arbetsgivaravgiften består egentligen av sju olika delavgifter. Sex av dessa är kopplade till socialförsäkringar som till exempel föräldraförsäkringen och ålderspensionen. Den sjunde delavgiften, den allmänna löneavgiften, är inte kopplad till något försäkringssystem utan är att betrakta som vanlig skatt.

Även om övriga delavgifter är kopplade till socialförsäkringssystemet är det ingen självklarhet att de till fullo ska betraktas som avgifter snarare än skatter. Ett skäl till detta är att den anställde inte kan få högre ersättning från systemen än vad de så kallade förmånstaken medger. Inbetalningar av arbetsgivaravgift på de delar av lönen som överstiger förmånstaken brukar därför även de betraktas som skatt i vanlig bemärkelse.

Utöver den lagstadgade arbetsgivaravgiften finns också avtalade sociala avgifter som arbetsmarknadens parter, det vill säga fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, kommit överens om. Dessa inkluderar bland annat försäkringar vid omställning till nya arbetsuppgifter, försäkringar vid skada eller sjukdom samt premier till avtals- eller tjänstepension. Avgifterna skiljer sig åt mellan olika avtal och nedanstående uppgifter ska därför tolkas med försiktighet. Sett över tid har både den lagstadgade arbetsgivaravgiften och de avtalade sociala avgifterna ökat. Arbetsgivaren är också skyldig att betala en särskild löneskatt på pensionskostnader (SLP) för sina anställda. SLP betalas bland annat på premierna till ITP, Avtalspension SAF-LO och premiebefrielseförsäkringen. Skattesatsen för 2022 uppgår till 24,26 procent. I tabellerna nedan är SLP omräknad till procent av lönesumman.