Konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser

Utsläppen av växthusgaser från svensk konsumtion har varit oförändrade de senaste åren. Utsläppen inom Sveriges gränser har minskat något samtidigt som utsläppen i andra länder ökat i ungefär samma utsträckning.

Under 2016 uppgick Sveriges konsumtionsbaserade utsläpp av växthusgaser till drygt 100 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Utsläppen har varit mer eller mindre oförändrade sedan 2008, trots att vår inhemska slutgiltiga konsumtion ökat med 17 procent under samma period. Att utsläppen inte har ökat kan bero på tre saker. Dels att vi importerar mindre från länder med hög utsläppsintensitet, att andra länder sänkt sin utsläppsintensitet eller att Sveriges utsläppsintensitet har sjunkit.

I en ny modell för att beräkna konsumtionsbaserade utsläpp, PRINCE, finns data för år 2014 som visar i vilka länder som utsläppen från vår inhemska konsumtion uppstår. Störst är utsläppen av växthusgaser i Ryssland, Kina och Tyskland. Under 2014 var importen av varor från Tyskland ungefär fyra gånger så hög som från Ryssland såväl som Kina. Trots detta orsakade importen från Ryssland 3,7 gånger högre utsläpp jämfört med importen från Tyskland. Importen från Kina orsakade nästan dubbelt så stora utsläpp som den tyska. Att utsläppen är högre fast att importen är lägre beror dels på vilka varor som importeras men också på hur ländernas utsläppsintensitet ser ut.

En fördel med att mäta konsumtionsbaserade utsläpp, jämfört med nationella utsläpp, är att de ger en bättre bild av hur stora utsläppen den slutgiltiga konsumtionen ger upphov till och var i världen utsläppen sker. En nackdel är att renare produktion inom vår egna exportsektor inte syns i dessa siffror. Du kan läsa mer om de olika sätt att mäta utsläppen här.