Sjukskrivna

603 146Antal sjukskrivna
2018

I Sverige har sjukskrivningstalet varierat kraftigt under 2000-talet. Från en nivå på drygt 860 000 sjukskrivningar 2002 till hälften så många 2010. En tydlig trend under senare år är att psykisk ohälsa kommit att svara för en allt större del av sjukskrivningarna. Totalt var över 600 000 personer sjukskrivna under 2018.  

Sjukförsäkringssystemet utgör en integrerad del av de svenska socialförsäkringarna. En hög sjukfrånvaro innebär, förutom personligt lidande, också höga sjuklöne-och sjukförsäkringskostnader samt produktionsförluster. Sjukfrånvaron är dock inte ett entydigt mått på det allmänna hälsotillståndet i samhället. Samtidigt som den upplevda folkhälsan legat på en stabil och hög nivå under de senaste två decennierna har antalet sjukskrivna varierat markant mellan åren.

Att sjukskrivningarna varierar så kraftigt beror dels på yttre faktorer så som konjunkturläget och demografiska förändringar. En ökande andel äldre personer i arbetskraften kan till exempel leda till fler sjukskrivningar. Dels påverkar även regelverkens utformning, efterlevnaden av dem och själva sjukskrivningsprocessen antalet sjukskrivningar. Därutöver kan också samhällsnormer och allmänhetens syn på sjukfrånvaro ha betydelse.

Under 2010 nådde sjukskrivningarna en historiskt låg nivå. Bakom utvecklingen låg bland annat att många sjukskrivna förtidspensionerades i början av 00-talet, samt en större reform som genomfördes 2008. Målet med reformen var att genom en mer aktiv sjukskrivningsprocess bland annat förkorta sjukfrånvaron och undvika att individer fastnar i mycket långa sjukskrivningar. Genom den så kallade rehabiliteringskedjan infördes bedömning av den sjukskrivnes arbetsförmåga vid vissa fastställda tidpunkter: 90, 180 och 365 dagar. Rehabiliteringskedjan innebär att den sjukskrivnes arbetsförmåga bedöms mot fler arbetsuppgifter och arbeten över tid.

I samband med reformen 2008 sattes även ett tak för antalet sjukskrivningsdagar och man kunde som längst vara sjukskriven i 914 dagar, det vill säga två och ett halvt år, med vissa undantag för allvarligt sjuka. Därefter övergick ärendet till Arbetsförmedlingen och den sjukskrivne fick delta i det arbetsmarknadspolitiska programmet arbetslivsintroduktion (ALI). I februari 2016 avskaffades denna bortre tidsgräns och ALI fasades ut.

Det är inte enbart antalet sjukskrivningarna som varierat över tid. Vad som bidrar till sjukfrånvaron har också förändrats. I början av senaste decenniet var skador kopplade till kroppen, muskler och skelett, så kallade muskuloskeletala sjukdomar, den delgrupp som stod för störst andel av den totala sjukfrånvaron. Under de senaste åren har dessa dock fallit tillbaka och psykiska diagnoser har istället ökat, från en nivå om 20 procent 2010 till nära 30 procent 2017. Studerar man diagnoserna närmare kan man konstatera att kvinnor i högre grad sjukskrivs på grund av psykisk ohälsa medan män oftare sjukskrivs på grund av fysisk ohälsa.

Man ska notera att sjukfrånvaro är ett bredare begrepp än sjukskrivning. De två första veckorna av en anställds sjukfrånvaro betalar arbetsgivaren sjuklön, för sjuklön den andra sjuklöneveckan krävs ett läkarintyg. Efter sjuklöneperioden betalas sjukpenning av Försäkringskassan. Det är först efter första utbetalningen av sjukpenning som personen ses som sjukskriven i statstiken. 

Förändringarna i korthet

  • År 1990 var ersättningsgraden 90 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten och ersättning betalades från den första dagen.
  • I mars 1991 sänktes ersättningsgraden till 65 procent under de tre första dagarna för att sedan vara 80 procent fram till dag 91 i sjukfallet då ersättningsnivån höjdes till 90 procent.
  • Från och med 1992 fick arbetsgivarna betala så kallad sjuklön under de två första veckorna i ett sjukfall.
  • En karensdag infördes i april 1993 samtidigt som ersättningsnivån för långa sjukfall över 91 dagar sänktes till 80 procent.
  • Under åren 1996-1997 var ersättningsgraden 75 procent för alla ersatta dagar i sjukperioden.
  • År 1997 fram till och med första kvartalet 1998 utökades sjuklöneperioden till 28 dagar men återställes därefter till 14 dagar igen.
  • År 1998 återställdes nivån till 80 procent.
  • I juli 2003 sänktes ersättningsgraden till 77,6 procent, alltså 80 procent av 97 procent av den sjukpenninggrundade inkomsten. Sjuklöneperioden förlängdes till 3 veckor.
  • År 2005 höjdes ersättningsgraden till 80 procent igen och sjuklöneperioden sänktes till 2 veckor igen. Detta år infördes den så kallade medfinansieringen som innebar att arbetsgivarna fick stå för 15 procent av utgifterna för sjukpenningen för heltidsfall längre än 14 dagar. De kompenserades dock genom sänkta arbetsgivaravgifter.
  • Medfinansieringen avskaffades år 2007 och Försäkringskassan betalar ut sjukpenning från dag 15.
  • I juli 2008 genomfördes förändringar av sjukförsäkringssystemet. Rehabiliteringskedjan infördes vilket innebär att den sjukskrivne har rätt till sjukpenning under dag 1-180 om hon/han inte kan utföra sitt vanliga arbete eller något annat arbete som arbetsgivaren kan erbjuda. Efter dag 180 avgör Försäkringskassan om den sjukskrivne kan utföra något annat arbete på arbetsmarknaden. Under de första 364 dagarna är sjukpenningen 80 procent av den sjukskrivnes sjukpenninggrundade inkomst, därefter sänks sjukpenningen till 75 procent. Reformen innebär också att en sjukskrivningsperiod normalt inte kan vara längre än 914 dagar. Därefter övergår den sjukskrivnes ärende till Arbetsförmedlingen.
  • År 2010 blev det möjligt att i undantagsfall bevilja sjukpenning för mer än 914 dagar.
  • År 2012 infördes två nya förmåner – sjukpenning och rehabiliteringspenning i särskilda fall – för personer med låg inkomst eller som helt saknar inkomst.
  • I januari 2015 infördes skydd mot höga sjuklönekostnader. För att skydda företag mot höga sjuklönekostnader betalas ersättning automatiskt från Försäkringskassan för årliga sjuklönekostnader över en viss nivå, förutsatt att företaget uppgett sina sjuklönekostnader i arbetsgivardeklarationen.
  • I februari 2016 avskaffades den bortre tidsgränsen i sjukskrivningen.
  • Obligatoriska rehabiliteringsplaner infördes i juli 2018. Arbetsgivare som har anställda som väntas vara borta mer än 60 dagar på grund av sjukdom behöver upprätta en rehabiliteringsplan för återgång till arbetet senast dag 30 i sjukperioden. 
  • I januari 2019 ersattes karensdagen med ett karensavdrag vid sjuklön. Karensavdraget är ett engångsavdrag omfattande 20 procent av sjuklönen en genomsnittlig arbetsvecka.