Fattigdom

Senast uppdaterad: 2026-04-09

Andelen personer som lever i fattigdom i Sverige har minskat över tid. År 2024 levde 13,1 procent i relativ fattigdom och 3,9 procent levde i absolut fattigdom. Relativ fattigdom avser inkomster i förhållande till andra, medan absolut fattigdom handlar om inkomsten räcker till nödvändiga levnadsomkostnader. Fattigdom är vanligast bland barn och unga samt utrikes födda.

Fattigdom kan mätas på olika sätt. SCB:SCB definierar två mått: relativ och absolut fattigdom, där båda måtten baseras på registerdata om hela befolkningens inkomster.

Relativ fattigdom - jämförelse med andra

Relativ fattigdom handlar om hur en persons Inkomst:inkomst står sig jämfört med andra i samhället. Måttet visar andelen personer som har en inkomst under 60 procent av medianinkomsten, efter skatter och Bidrag:bidrag. Det motsvarar också EU:EU:s mått för fattigdomsrisk.

Stora skillnader i den relativa fattigdomen mellan grupper

Den relativa fattigdomen i Sverige har under lång tid legat på omkring 13 procent. Det innebär att cirka 13 procent av befolkningen har en Inkomst:inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten. Men den har legat betydligt högre än så bland utrikes födda än bland inrikes födda. År 2024 levde 25,7 procent av utrikes födda i relativ fattigdom, jämfört med 10,1 procent av de inrikes födda. Samtidigt har utvecklingen gått åt rätt håll. Sedan toppen under 2017 har andelen relativt fattiga bland utrikes födda minskat med nästan fem procentenheter.

Det finns också tydliga skillnader mellan åldersgrupper. Äldre har lägst andel i relativ fattigdom. I åldern 65-79 år var andelen 8,6 procent år 2024. En förklaring är att fler arbetar längre upp i åldrarna. Även personer i åldern 50-64 år har relativt låg fattigdom, bland annat eftersom färre har hemmaboende barn.

De senaste åren har relativ fattigdom i stället varit vanligast bland barn och unga vuxna. I dessa grupper lever omkring 17 procent i relativ fattigdom.

Absolut fattigdom - räcker inkomsten till?

Absolut fattigdom handlar i stället om huruvida inkomsten räcker till nödvändiga utgifter. Det gäller till exempel kostnader för mat, boende, barnomsorg och transporter. Om inkomsten inte täcker dessa utgifter räknas man som absolut fattig.

Den absoluta fattigdomen har minskat tydligt över tid. Under det senaste decenniet har andelen nästan halverats. Från 6,9 procent till 3,9 procent.

Även här är unga mest utsatta

Precis som vid relativ fattigdom är den absoluta fattigdomen högst bland unga. I åldern 20-29 år lever 5,5 procent i absolut fattigdom, och bland barn och ungdomar (0-19 år) är andelen 4,5 procent.

Bland äldre är den absoluta fattigdomen betydligt lägre. I åldern 65-79 år är andelen 1,4 procent, och bland personer över 80 år är den 1,0 procent.