Fattigdom
Senast uppdaterad: 2026-04-09
Andelen personer som lever i fattigdom i Sverige har minskat över tid. År 2024 levde 13,1 procent i relativ fattigdom och 3,9 procent i absolut fattigdom. Relativ fattigdom avser inkomster i förhållande till andras, medan absolut fattigdom handlar om huruvida inkomsten räcker till nödvändiga levnadsomkostnader. Fattigdom är vanligast bland barn och unga samt bland utrikes födda.
Fattigdom kan mätas på olika sätt. SCB:SCB definierar två mått: relativ och absolut fattigdom, där båda måtten baseras på registerdata om hela befolkningens inkomster.
Relativ fattigdom - jämförelse med andra
Relativ fattigdom handlar om hur en persons Inkomst:inkomst står sig jämfört med andras i samhället. Måttet visar andelen personer som har en inkomst under 60 procent av medianinkomsten, efter skatter och Bidrag:bidrag. Det motsvarar också EU:EU:s mått för fattigdomsrisk.
För till exempel en familj som består av två vuxna med två barn innebär relativ fattigdom en Disponibel inkomst:disponibel inkomst under 40 100 kronor per månad, räknat för år 2024. För en ensamstående förälder med två barn ligger motsvarande gräns på 31 700 kronor per månad.
Stora skillnader i den relativa fattigdomen mellan grupper
Den relativa fattigdomen i Sverige har under lång tid legat på omkring 13 procent. Det innebär att cirka 13 procent av befolkningen har en Inkomst:inkomst som understiger 60 procent av medianinkomsten. Men den har legat betydligt högre än så bland utrikes födda än bland inrikes födda. År 2024 levde 25,7 procent av utrikes födda i relativ fattigdom, jämfört med 10,1 procent av de inrikes födda. Samtidigt har utvecklingen gått åt rätt håll. Sedan toppen under 2017 har andelen relativt fattiga bland utrikes födda minskat med nästan fem procentenheter.
Det finns också tydliga skillnader mellan åldersgrupper. Äldre har lägst andel i relativ fattigdom. I åldern 65-79 år var andelen 8,6 procent år 2024. En förklaring är att fler arbetar längre upp i åldrarna. Även personer i åldern 50-64 år har relativt låg fattigdom, bland annat eftersom färre har hemmaboende barn.
De senaste åren har relativ fattigdom i stället varit vanligast bland barn och unga vuxna. I dessa grupper lever omkring 17 procent i relativ fattigdom.
Absolut fattigdom - räcker inkomsten till?
Absolut fattigdom handlar i stället om huruvida inkomsten räcker till nödvändiga utgifter. Det gäller till exempel kostnader för mat, boende, barnomsorg och transporter. Om inkomsten inte täcker dessa utgifter räknas man som absolut fattig.
Var gränsen för absolut fattigdom går varierar beroende på ålder och var i landet man bor, eftersom boendekostnaderna skiljer sig åt. För en familj som består av två vuxna och två barn i åldrarna tre och sex år innebär absolut fattigdom en Disponibel inkomst:disponibel inkomst under 27 300 kronor per månad (år 2024). För en ensamstående förälder med två barn ligger motsvarande gräns på 22 800 kronor per månad. Båda exemplen avser hushåll bosatta i en kommun med fler än 75 000 invånare, exklusive Storstockholm, Storgöteborg och Stormalmö.
Den absoluta fattigdomen har minskat tydligt över tid. Under det senaste decenniet har andelen nästan halverats. Från 6,9 procent till 3,9 procent.
Även här är unga mest utsatta
Precis som vid relativ fattigdom är den absoluta fattigdomen högst bland unga. I åldern 20-29 år lever 5,5 procent i absolut fattigdom, och bland barn och ungdomar (0-19 år) är andelen 4,5 procent.
Bland äldre är den absoluta fattigdomen betydligt lägre. I åldern 65-79 år är andelen 1,4 procent, och bland personer över 80 år är den 1,0 procent.