Miljökuznetskurvan

Kuznetskurvan för miljön

Ekonomen Simon Kuznets tilldelades år 1971 Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, för sin forskning om tillväxtens effekter på samhället. Hans mest kända bidrag är kuznetzkurvan, som beskriver hur ekonomier där välståndet per invånare växer först kan uppleva en minskning av jämlikheten som följs av en andra period där jämlikheten ökar. Sambandet mellan tillväxt och ekonomisk jämlikhet kan då följa formen av en omvänd U-kurva.

I början av 1990-talet tillämpade Gene Grossman och Allan Kruger denna kurva på miljön. De två nationalekonomerna observerade nämligen ett mönster där länder som hade större ekonomisk produktion per invånare faktiskt hade bättre luftkvalité  än länder som hade en medelhög eller låg levnadsstandard. Förklaringen menade de låg i att stigande välstånd ledde till ökade krav bland allmänheten på renare miljö och att resurser kunde investeras i ny teknik som kunde bidra till att minska utsläppen. Då uppstår samma omvända U-form för relationen mellan ekonomisk utveckling och miljöpåverkan, varför kurvan kallas för miljökuznetskurvan.

Här kan du läsa mera om Grossman och Krugers studier, som leder till slutsatsen att också miljöpåverkan kan följa en omvänd U-relation till ekonomisk tillväxt. 

Utsläppen följer ibland men inte alltid miljökuznetskurvan

Forskaren David Stern har publicerat en studie om huruvida teorin om miljökuznetskurvan stämmer, ett kvarts sekel efter att den lanserades. Stern går igenom den vetenskapliga litteratur som publicerats under senare tid för att svara på frågan. Slutsatsen är att utsläppen ibland men inte alltid följer detta mönster. Svaveldioxid och flyktiga organiska ämnen är exempel på utsläpp som följer en utveckling i enlighet med miljökuznetskurvan. Det finns visst stöd för att koldioxidutsläppen också gör det. Stern menar att utvecklingen av utsläppen i världen är komplex, då det också finns en tydlig konvergenseffekt. Länder utvecklas inte isolerat av varandra, utan följer ett mönster där utsläppen per invånare konvergerar mot nivån i andra länder. Detta kan förklaras av att den teknologiska utvecklingen sker globalt och att teknologier gradvis sprider sig över världen. Miljökuznetskurvan är sammanfattningsvis en bra modell för att förstå hur utsläppen kan utvecklas i samband med att en ekonomi växer men ger samtidigt inte hela bilden.

Ett annat begrepp som är vanligare är "decoupling" på engelska, som kan översättas till ”frikoppling” på svenska. Med det menas att ekonomisk tillväxt kan ske, samtidigt som utsläppen minskar. Jana Chovancová och Roman Vavrek går i en studie igenom relationen mellan den ekonomiska tillväxten i EU-länderna och energikonsumtionen. Genom att studera perioden mellan 2008 och 2016 finner forskarna att det finns en frikoppling mellan resursförbrukning (i form av energikonsumtionen) och ekonomisk tillväxt (förändringen av bruttonationalprodukten, BNP). Det finns dessutom en frikoppling mellan miljöeffekten (utsläpp av växthusgaser) och ekonomisk tillväxt. Det vill säga att medlemsländerna i EU över lag har lyckats kombinera ekonomisk tillväxt med bibehållen eller minskad miljöpåverkan under denna period. De två forskarna pekar på att medlemsländerna i EU har övergått mot en ökad andel förnyelsebar energiproduktion. Detta indikerar att länderna befinner sig i den fas i miljökuznetskurvan där allmänhetens krav på miljöskydd ökar, vilket banar väg för en utveckling där ekonomisk tillväxt och förbättrad skydd för miljön kan kombineras.

Frikoppling mellan tillväxt och miljöpåverkan i EU-länderna

I början av 2022 publicerade Europeiska miljöbyrån en rapport, som visar att avfallsgenereringen i EU-länderna ökade med 5,2 procent mellan åren 2014 och 2018. Under samma period ökade bruttonationalprodukten, värdet av producerad ekonomisk värde, med 14,8 procent i EU-länderna. Det visar sig alltså att avfallsgenerering fortfarande är kopplad till den ekonomiska utvecklingen, men ökningen i avfallsgenerering är samtidigt betydligt lägre än den ekonomiska tillväxten. EU-länderna har enligt analysen nått en relativ frikoppling, mellan tillväxt och avfallsgenerering. Genom ökade satsningar, som att alla medlemsländerna inför program för förebyggande av avfall, kan det vara möjligt att ytterligare minska på avfallen framöver – så att en situation nås där avfallsgenereringen minskar samtidigt som tillväxten ökar.

En annan studie som publicerades av Esther Sanyé-Mengual och medförfattare under 2019, tittar på den totala effekten som konsumtionen i Europa har på miljön, inklusive effekten av internationell handel. Flera olika indikatorer på hur konsumtionen påverkar miljön vägs samman för att få en helhetsbild av konsumtionens samlade miljöfotavtryck. Under perioden mellan 2005 och 2014 finner forskarna att det faktiskt fanns en frikoppling mellan effekten som konsumtionen i EU-länderna hade på miljön och den ekonomiska utvecklingen. En av de två modeller som används i studien visar att miljöpåverkan av konsumtionen i EU-länderna, med hänsyn till handelns roll i form av det som importeras till konsumtion i Europa, minskade knappt med 0,2 procent under perioden. Den andra modellen som används för att undersöka miljöpåverkan visar på att miljöpåverkan minskade med hela 23 procent.

Det finns därmed stöd för att EU-länderna åtminstone har uppnått en relativ frikoppling mellan miljöpåverkan och ekonomisk utveckling (miljöpåverkan ökar inte i samma omfattning som den ekonomiska tillväxten). Beroende på hur man mäter miljöpåverkan, finns åtminstone visst stöd för att absolut frikoppling (miljöpåverkan är oförändrad eller minskar samtidigt som ekonomisk tillväxt ökar) också har uppnåtts.

Exemplet utsläpp flyktiga organiska ämnen

Ett exempel på miljökuznetskurvan är utsläpp av flyktiga organiska ämnen. Flyktiga organiska ämnen bildar, i närvaro av solljus och tillsammans med kväveoxider, marknära ozon. Medan ozonlagret som finns högt upp i jordens stratosfär spelar en viktig roll för att skydda från solens UV-strålning, kan marknära ozon ge skador på växtlighet och djur, samt även påverka människors hälsa. Till exempel i form av irritation i andningsvägarna. Naturvårdsverket har data för utsläpp av flyktiga organiska ämnen från och med 1990 och framåt. År 1990 släpptes 368 000 ton flyktiga organiska ämnen ut i luften och utsläppen har sedan dess gradvis minskat. Utsläppen år 2020 var 133 000 ton, det vill säga att nivån minskade med nära två tredjedelar. Som kan ses nedan är det en nedgående trend under hela perioden. Det vill säga att toppen i miljökuznetskurvan för utsläpp av flyktiga organiska ämnen tycks ha nåtts innan 1990 och sedan dess har en nedgående utveckling ägt rum.

Mellan 1990 och 2020 har samtidigt befolkningen i Sverige ökat från 8,6 till 10,4 miljoner invånare, enligt data från Statistiska centralbyrån. Justerat för befolkningsutvecklingen, har utsläppen av flyktiga organiska ämnen minskat från 43 kilo per invånare år 1990, till 13 kilo per invånare år 2020. Per invånare har utsläppen minskat med 70 procent. Levnadsstandarden per invånare har samtidigt ökat. År 1990 var inkomsten per invånare 131 490 kronor, en siffra som ökade till 236 710 kronor år 2020 (inflationsjusterade siffror anges, baserat på 2021 års kronkurs). Detta är exempel på utveckling i andra halvan av miljökuznetskurvan där ekonomisk tillväxt kan ske samtidigt som utsläppen minskar. Ett annat exempel är utsläppen av svaveldioxid, som också har minskat över tid i Sverige sedan 1990-talets början.