Tidsbegränsat anställda

Andelen tidsbegränsade anställda ökade under 1990-talet och har därefter inte ökat nämnvärt. Kortsiktigt tenderar dock andelen att variera med konjunkturen. I lågkonjunkturer kan den minska eftersom det är enklare att reglera antalet tidsbegränsat anställda. 2018 hade knappt 16 procent av alla anställda en tidsbegränsad anställning.

De olika anställningsformerna vi har i Sverige regleras i Lagen om anställningsskydd (LAS). Förutom normen, som utgörs av tillsvidareanställning, tar LAS upp olika tidsbegränsade anställningar. Till dessa hör allmän visstidsanställning, vikariat, säsongsarbete och arbete efter 67 år.

Efter 1990-talskrisen steg andelen personer med tidsbegränsade anställningar från 10 till 16 procent, mätt som andel av det totala antalet anställda. Under 2000-talet syns inte längre någon trendmässig ökning utan andelen har pendlat mellan 15 till 17 procent.

Andelen tidsbegränsat anställda påverkas av konjunkturen. I samband med neddragningarna under 2008 och 2009 då Sverige upplevde ett kraftigt fall i sysselsättningen på grund av finanskrisen, sjönk andelen tidsbegränsat anställda. Många neddragningar tycks alltså ha skett genom att tidsbegränsade anställningar inte förlängdes.

Tidsbegränsade anställningar är vanligast förekommande bland unga. I den yngsta åldersgruppen, 15-19 år, är 75 procent av anställningarna tidsbegränsade. I åldersgruppen 20-24 år faller andelen till 45 procent och kikar man på personer i medelåldern ligger andelen runt 7 procent. Även i åldersgruppen 64-75 år är tidsbegränsade anställningar vanligt. En förklaring är att anställningar efter 67 år alltid är tidsbegränsade.

Ur ett internationellt perspektiv sticker Sverige ut en del på denna punkt. Vi har internationellt sett strikta regleringar vad gäller tillsvidareanställda, men jämförelsevis flexibla regler för tidsbegränsade anställningar.